miuccia prada+ ciaran benson

"study fashion, study art and after that study yourself"- miuccia prada

"ellen spitz's analogical account of aesthetic absorbation as being ' like symbiotic fusion in that encounters with the beautiful may temporarily obliterate our sense of inner and outer separateness'- ciaran benson

jag gick ut en sväng, ingen brydde sig utom jag som kände mig som en estetiskt bättre version utav den jag vill vara innuti och utanpå. det är klart ingen brydde sig om den okändas kläder som går förbi, inte egentligen, det susar bara föri i periferin, ciaran benson har skrivit en bok som heter 'the absorbed self', som jag köpte för 10 år sedan och som mest handlar om psyologin bakom estetik men även gör en psykologisk studie utav den moderna individen. när man bestämmer sig för att ett plagg är värt att visas upp tittar folk enligt en mall, en stund, en liten stund och går sedan vidare, nästa säsong, new news, när man visar upp ett klädesplagg i en blogg eller i en tidning tittar man efter lite. det finns ett bestämt mönster som folk följer i förhållande till betraktning, man studerar intensivare på foto än på den man möter. man är för absorberad av sig. lade jag märke till vad de jag stötte på ute hade på sig, nej mindre än vanligt. det var intressant, jag satte mig som huvudrollsinnehavare i min lilla promenadfilm på stan och såg mig inte lika mycket omkring. det blev tvärtom från mitt vanliga förhållningssätt som flugan. jag ska öva i att kombinera flugan med mitt egna mer bekvämare och estetiska yttre.

det vackra då, som i citatet. tja, de flesta följer reseguideböcker till vad som är vackert. kloka människor tänjer på gränserna och upplever det vackra som en liten stund utav förhöjning av den sebara verkligheten. vissa har en förmåga att förena de två separata delarna utav det inre och det yttre. estetikyoga.

lite färg, trivs jag?

jag har en ganska bra garderob med saker som jag tycker om. om jag kommer gå på bio ikväll i de här kläderna, hur kommer jag att känna mig då? säkert osäker. men varför då? jag tycker jag är snygg i dom. de passar mig. jag får lite färg, en viss personlighet. jag känner mig inte som ett objekt på ett obekvämt sätt i dom, vad är då mitt problem. vill jag inte vara synlig alls? är jag orolig för att det är retro. nej, jag gillar och passar i historia. vill jag inte ha färg?hm... kommer någon att glo på fel sätt? äsch, varför bryr jag mig om det i såfall? denna obekvämhet med att vara synlig. ständigt.