text/ dikt modellen bytar ställning

Jag sitter och målar modekroki på Röhsska I Göteborg,
modellen bytar ställning var 45 sekund, 2 minuter, 10 minuter.
Hon är av afrikanskt ursprung och jag kommer att tänka på en modellen är lik.
En kompis till min kusin som jobbade på Lydmar hotell som frukostvärdinna.
Hon var religiös och bodde I en jättefin lägenhet I Vasastan
ovan på ett kristet center av något slag, skötte fiket där om eftermiddagarna.
Hon hade ursprung från Etiopien om jag minns rätt. Kanske.
Samma, långsmala, vackert bruna smalt ansikte som jag försöker måla.
Hon drömde om att bli journalist och sökte till Poppius år efter år.
Vad gör hon idag, just nu när jag sitter här och målar?
Hon hittade en kille och reste jorden runt, vet jag, det sista jag vet.
Min kusin flyttade från Stockholm och jag mötte hennes vän aldrig igen.
Jag vet hon reste tillbaka till byn hon kom ifrån I Afrika.
Jag tänker på den där dokumentärfilmen om nil-abborarrna,
har ett svagt minne av att hon reste dit också efter att ha sett den.

Jag målar på ett stort papper, först I blyerts sen med färg utan att sudda.
De runt omkring mig går på modeillustrationslinjen I Borås.
De koncentrerar sig på kläderna, målar inget ansikte ibland.
Nu fyrtiofem sekunders, jag gör en I grönt, en I rött, en I gult.
Drar pennan och funderar på att jag aldrig gick med till den etiopiska restaurangen.
Fångar olika sitt och stå ställningar, snabbt med en oljekrita.
Drar pennan och kommer ihåg när jag också sökte jobb på Lydmar,
fast om kvällarna. När de fortfarande låg vid Humleparken.
Drar pennan och tänker på ståtliga kvinnoporträtt från Egypten,
tänker på de afrikanska löptjejerna som kommer tävla I VM I Berlin.
Drar pennan och tänker på Eryka Badus gig I Finsbury Park.
Jag ser inte bara kläderna jag, här på Röhsska, tankarna vandrar,
Jag målar på ett litet papper och koncentrerar mig på basketkängorna
och hur hon håller händerna om kavajslagen och ansiktet, resten försvinner.
En krokimodell som påminner om annat som är svårt att få med med kritan.