När jag var tolv år bestämde sig min mamma för att prata blommor och bin med mig. Hon tog inte fram någon pedagogisk 70-tals bok med pojkar och flickor i, hon pratade just om – blommor och bin. Svärmande. Tentaklar. Blommornas pollen. Det var förstås en metafor,och det förstod jag men jag satt som trollbunden. Jag började titta på naturen på ett helt nytt sätt. Det var i april som hon höll det där talet. Det var ganska regnigt kommer jag ihåg. Jag gick ut ändå efter skolan och tittade i rabatterna i villaområdet där vi bodde, tittade på knoppar och skott.
Sommaren när jag var tretton och vi var på semester på Öland blev jag i min nyfikenhet över blomstren där stungen av ett bi. Jag hamnade på intensiven för det visade sig att jag var allergisk mot bin. Det var den semestern. Jag slutade fachineras av bin, men blommorna, jag älskade blommorna. I rummet på barnavårdsavdelningen där jag låg stod en pelagon. Det var en enkel krukväxt som stod där i sin ensamhet och jag vet inte vad Freud skulle säga om det här men nu är jag 37 och har 28 pelagoner hemma.
Den enda bi-drottningen är förstås min mamma och nu som vuxen är jag lite allergisk mot henne också. Hon vill att jag ska skaffa familj. Problemet är att jag inte gillar tjejer. Jag är gay och det vill hon inte acceptera. Det var nog det där med bina. Jag kom på det ungefär då när jag var tretton. Fast egentligen gillar jag inte så värst många killar heller. De tjafsar på om film, böcker och musik. Jag gillar ju blommor mest och det är det inte så många som vill höra mig prata om. Det är svårt att träffa någon som bryr sig om blommor på samma sätt som jag gör. Det finns 250 arter av pelagoner och av dessa har det korsats så att det finns tusen sorter. Den vanligaste heter Pelargonium x hororum. Den har jag ingen av. Jag undrar hur många människotyper det finns, säkert också fler än 250, kanske flera tusen, kanske tiotusen. Undrar då hur stor chansen är att jag ska träffa någon som är som mig? Hur många av min typ kan det finnas i Sverige?
Det är den 28 mars 2008 och det är ingen vanlig dag. Det är ”Årets Pelagondag” på Blomsterfrämjandet. Det finns olika sorters pelargonmänniskor: - de som samlar - de som har samma favorit år från år - de som gillar hängpelargoner. Och så jag. Trodde jag? Vi träffades vid en kruka ”Fire Works Pink Light”. Han kom fram till mig med en kruka ”Adés Elf” och frågade vilken vad min åsikt var om Graffiti. Åh, vad skönt tänkte jag, han vill inte prata hip-hop. Ibland har man tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar