Paper in Famous Works of Literature Written in English, 15 ECTS, Fall 2010
by Anna-Lena Jönsson
Instructor: Marina Ludwigs
Why The Biographical Source of Nathaniel Hawthorne and His Wife By Julian Hawthorne And The Following Feud Can, And Maybe Should, Be Neglected For A More Important Re-Reading Of Nathaniel Hawthornes Fictional Character Hester Prynne In The Scarlet Letter As Inspired By The Real Life of Margaret Fuller?
A work is biographical if it covers all of a person's life. As such, biographical works are usually non-fiction, but fiction can also be used to portray a person's life. Was Margaret Fuller Nathaniel Hawthornes muse? My opinion is that Nathaniel Hawthornes The Scarlet Letter is evidently influnced by Hawthornes meeting with the real-life Margaret Fuller within the Transcendalist circles, but that although Hester Prynne gives such a strong fictional voice to the issue of adultery in its time in purital New England, both Nathaniel and even more so his son Julien Hawthorne as discussed in ”Julian Hawthorne and the “Scandal” of Margaret Fuller” from American Literary History (1995) 7 (2): 210-233 by Thomas R Mitchell, didn't dare to acknowledge her importance for the book during their lifetime because of moral pressure from society. Despite the almost propagandalike counter-argumentative biographical book by Julian Hawthorne about his parents happy marriage, as a contrast to Hester Prynne and in defence of the womans place in marriage and her place as a housewife, this biographical work of Julian, I argue, tends to be of less importance or be neglected today when we re-read the character Hester Prynne. From my own standpoint as a woman, about a thousand years after the book is written, I argue that Margaret Fullers importance as a rolemodel for Hester Prynne is today absolutely relevant when re-reading and interpreting the female character in its time and place in America and even today in Sweden. Despite the narrative voice and the description of Hester Prynne as a person in an extraordinary circumstance of sexism, the moral feud between Julian Hawthorne and Margaret Fullers admires that, although almost forgotten now, had the consequance that her books were not reprinted for a long time and although the Transcendentalists philosophy, that Margeret Fuller personified, that advocated "a free life of the free spirit" as well as ”a sought to achieve understanding and personal growth” for women and men equal, is something we still need to discuss even in the 21st century.
The character Hester Prynne's affair outside the marriage pictures her shamed and alienated from the rest of the community. She speculates on human nature, social organization, and larger moral questions. Hester’s tribulations also lead her to be stoic and a freethinker. You can read it as if Nathaniel Hawthorne as a narrator tends to disapprove of Hester’s independent philosophizing, but I suggest that Nathaniel Hawthorne secretly admired his fictional characters independence and her ideas. Throughout The Scarlet Letter Hester is portrayed as an intelligent, capable, but not necessarily extraordinary woman. Instead it is the extraordinary circumstances shaping her that make her such an important protagonist. Her philosophical voice is narrated for example in ”It is to the credit of human nature, that, except where its selfishness is brought into play, it loves more readily than it hates. ~Nathaniel Hawthorne, The Scarlet Letter, Chapter XIII "Another View of Hester". Can the protagonist Hester and her ideas of love and hate between men and women be interpreted as a feminist issue? I think yes as by the novel’s end, Hester has become a mother figure to the women of the community. The shame attached to the scarlet letter, the A for adultery she is judged by and carries, is it long gone? Readers interpret perhaps today that her punishment stemmed in part from the town fathers’ sexism, and they come to Hester seeking shelter from the sexist forces under which they themselves suffer. But has the time come where the quote about her advice for other woman as: ”Hester comforted and counseled them as best she might. She assured them, too, of her firm belief, that, at some brighter period, when the world should have grown ripe for it, in Heaven's own time, a new truth would be revealed, in order to establish the whole relation between man and woman on a surer ground of mutual happiness." Nathaniel Hawthorne, The Scarlet Letter,Chapter XXIV Conclusion. I think we have come a long way since this New England puritan feud, but the feminist issue is still in prime time discussion even today. But how does the narrative character traces back to of the life of Margaret Fuller?
Margaret Fuller was the first full-time American female book reviewer in the history of journalism when she joined The New York Tribune, her book Woman in the Nineteenth Century proclaimed a new time where men and women will be regarded as equal and as a fact she did have a child out of marriage. In Julian Hawthorne and the “Scandal” of Margaret Fuller the purital feud starts with : ”Margaret Fuller has at last taken her place with the numberless other dismal frauds who fill the limbo of human pretension and failure.” Julian Hawthorne, Boston Evening Transcript, 2 January 1885. Despite the public defense of Fuller by her friends and family following Julian's publication of the biographical book Nathaniel Hawthorne and His Wife, (extended to almost 1,000 pages), where his ferous insistence on his father's infallibility and his own vituperative attacks on Margaret Fuller started a literary feud. Did it damaged her position within the American literary canon forever? Why is my opinion that Julian's book and vivid mediapropaganda against Fuller has lost its importance as a canon and permits a need of a new 21st century re-reading of Margaret Fuller as the Muse of the fictional character Hester Prynne ? It is true that 1884 Memoirs of Margaret Fuller Ossoli, for instance, would not be reprinted again until 1973. Fuller's Woman in the Nineteenth Century, in its twelfth printing in 1884, would be reprinted only once more (1893) before its revival in 1969. Thus, during the two crucial periods in which the American literary canon was institutionalized Margaret Fullers work was simply out of print. As a consequance Fuller's sudden became devalued in and was, in fact, part of Julian's strategy to strengthen his father's position as a celebrated American author. It is a fact that Nathaniel Hawthorne is regarded as a classic that has hold through time, but this feud as devaluing the work of Margaret Fuller, has it remained?
I argue that history must be constantly rewritten. A counter-argument could be the view that we as readers and interpreters are blind to the historical moment and the purital society in which the book was written and that the time had had its day but in my opinion the book The Scarlet Letter and the character Hester Prynne re-read as Margaret Fuller feels more relevant than ever. But is it of relevance to try to understand the method of historial and biographical records as a still eliagble way of literary critisism and also raise the topic about why books gets a worldwide concept of canonization whilst reading about the different issues in the the Hawthornes and Fullercase? Thomas R Mitchell's long article implies that ”The feud that Julian constructed is equally fascinating as an instructively dramatic exposure of the usually unarticulated, often unconscious politics behind the making and unmaking of literary reputations and national canons. And in the rhetorical extremes with which the participants of the feud defended their chosen idols, we see also just how fitting is literature's appropriation of the concept of canonization to describe the need to create and defend a faith in unblemished cultural saints.” Why does the historical biographical facts about Nathaniel, his son Julian, and Margaret in encyclopedias and the mentioned article vary and to which extent are they cross-referenced, and interpreteting this at large, can biographical reading as literary method change over time? In literary referencebooks of the 21st century the feud discussed in Julian Hawthorne and the “Scandal” of Margaret Fuller is not mentioned either on the notes on Nathaniel Hawthorne nor Margaret Fuller. Fuller is mentioned as inspiration for Hawthorne in the Swedish National Encyclopdia, but information of their friendship is rather vague and it is suggested that she inspired another character in another of Hawthornes work. In Britannica both Nathaniel Hawthorne and Margaret Fuller has informative biographs but without cross-referencing and Julian Hawthorne as a writer and this biographical book about his parents is totally omitted. I believe the significance of Fuller as a sort of muse for Nathaniel Hawthornes has not yet been clarified and thus there is still a need to revises the historical and biographical records. Is there a possibility of future revision?
My standpointview of Hester Prynne as an important fictional protagonist and Margaret Fuller as a perhaps neglected important person in the history of literature have although still a need to be updated by revisionist historians of American literature that raise Fuller's reputation on the same very grounds that Julian once used to destroy it. If a work is biographical it is supposed to cover all of a person's life, thus the feud between Julian Hawthorne and Margaret Fullers friends is a historical fact and needs to be concidered perhaps, but I think that while reading the book today as an authoritative American classic the Hester Prynne and her characters voice within the narrative is something that has survived in time. We can still identify with her fate. Margaret Fuller as a person of early feminism has, although perhaps without the specific and necessary references to her or her literary work, has survived within the Transcendentalists philosophy that advocated "a free life of the free spirit" as well as ”a sought to achieve understanding and personal growth” for both men and women. Julian Hawthorne wanted to brand his fathers great work and at the same time get a personal mark within the literary legacy. Even if he had some influence as to why Fullers work and to the consequence that the books never where reprinted, he himself is not a post in encyclopedias as Britannica today while Margaret Fullers biography is. The circumstances shaping our re-reading of the narrative voice of Hester Prynne as a fictional character remains and could be read as a modern and even postmodern picture of a woman enduring the extraordinary circumstances in a life and is what makes her such an important protagonist. Hester Prynne said - ”Hatred, by a gradual and quiet process, will even be transformed to love, unless the change be impeded by a continually new irritation of the original feeling of hostility.”~Nathaniel Hawthorne, The Scarlet Letter, Chapter XIII "Another View of Hester". The hatred of Julian Hawthorne has not remained although, maybe the topic of puritism is still relevant when looking at the current discussion in, for example, Swedish media about the value of the nuclear family. You could express that the puritan idea about the family, as argumented by Julian Hawthorne, still is valid for the Swedish political party Kristdemokraterna but the debate today is maybe more nuanced and not defined as hatred towards woman that has children out of the marriage, but my opinion is that many strong intelligent women are still shamely regarded with hostility and needs advice from such a protagonist such as Hester.
måndag 13 december 2010
tisdag 2 november 2010
Uppsats 7.5 poäng Latin Love Poetry - Ovidius - Ars Amatoria
Diktverkets komposition, som helhet
Ars Amatoria är ett didaktiskt elegiskt diktverk i tre böcker som syftar till att lära ut konsten att förföra. Den första boken riktar sig till män och lär dem hur man ska förföra kvinnor, den andra boken, även den riktad till män, lär en hur man behåller en älskare. Den tredje riktar sig till kvinnor och lär ut förförelse teknik. Den första boken inleds med en åkallan till Venus som genom henne ger sig Ovidius rollen som en praeceptor amoris (1,17) en lärare av kärlek. Ovidius beskriver de platser man kan gå till för att hitta en älskare, som teater, stranden eller arena, och även förföra henne i hemlighet på en bankett. Ovidius betonar hur man ska bevara sin skönhet och ställer den naturliga skönheten mot lyx och rik extravagans. Mytologiska toper omfattar Våldtäkten av de Sabinska kvinnorna, Pasiphae och Ariadne. Bok 2 åberopar Apollo och börjar berättelsen om Ikaros. Ovidius fortsätter med sina råd tex att älskande skall undvika att ge alltför många gåvor, lägga manken till utseendet, dölja otrohet, ge komplimanger till kvinnorna och ställa sig in hos deras slavar för att vinna sin älskares förtroende . Man ska oberopa Venus för fortplantning. Ovidius varnar om Vulcans sätt att falla för Venus och Mars. Boken avslutas med att Ovidius ber sina "elever" att sprida hans rykte. Bok 3, inleds med en hyllning till kvinnors förmåga till att stå inför kärlekens olika aspekter. Ovid ger kvinnor detaljerade anvisningar om utseende och säger åt dem att undvika alltför många utsmyckningar. Han råder kvinnor att läsa elegisk poesi, lära sig att spela spel, ligga med människor i olika åldrar, flirta, och hyckla. Genom hela boken skriver Ovidius lekfullt, samt delvis kritiserar sig själv och ångrar sina didaktiska uppmaningar till männen genom till exempel den mytologiska grekiska historien om Procis och Cephalus. Boken avslutas med hans önskan att kvinnor bör följa hans råd och sprida hans rykte - Naso magister erat, Ovidius var vår lärare. (Ars Amatoria, A. S. Kline översättning 2001 samt Encyclopaedia Britannica Online)
Ars Amatoria blev vida spridd i Rom, men det är kanske viktigt att påpeka att det finns en tidigare grekisk variant, skriven av en kvinna. Philaenis av Samos (grekiska: Φιλαινίς ) var en grekisk författare som levde under kring 200-talet f. Kr. En avskrift av manuskriptet har återfunnits bland papyrussamlingen Oxyrhynchus papyri. Endast lite är känd om Philaenis liv. Hon föddes troligen på ön Samos och var dotter till Okymenes. Philaenis försörjde sig troligen som kurtisan och levde under en tid ihop med diktaren Aeschrion av Samos. Utifrån sina erfarenheter sammanställde hon skriften "Om kärlekens konst" (Ars amatoria). Philaenis beskriver hur man gör inviter (peri peirasmon) och fortsätter med förförelse genom smicker och hur man kysser (peri philematon). Skriften beskriver vidare även användandet av kosmetika och afrodisikum (peri aphrodision) samt samlagsställningar och vissa abortåtgärder.Tonen är enkel och saklig och inte lika vidlyftig som Ovidius. (Encyclopaedia Britannica Online)
Diktverkets komposition/innehåll (några av de enskilda dikterna)
En jämförelse i komposition
Julian Mays översättning av bok 3.1, 1930
Woman cannot resist the flames and cruel darts of love,
shafts which, methinks, pierce not the heart of man so deeply.
Man is ever a deceiver; woman deceives but rarely.
Make a study of women,
you'll find but few unfaithful ones among them.
False Jason cast off Medea when she was already a mother,
and took another woman to his arms.
It is no thanks to thee, O Theseus, that Ariadne,
abandoned on an unknown shore,
fell not a prey to the birds of the sea.
A. S. Kline översättning 2001
Women don't brandish flames or cruel bows:
I rarely see men harmed by their weapons.
Men often cheat: it's seldom tender girls,
and, if you check, they're rarely accused of fraud.
Falsely, Jason left Medea, already a mother:
he took another bride to himself.
As far as you knew, Theseus, the sea birds fed on Ariadne,
left all by herself on an unknown island!
Forntid och medeltid: accentvers - kollektiv tillägnelse/Ca 1650 - ca 1930: metrisk vers - deklamation/ Ca 1900-talet: fri vers - tyst läsning
Diktens formella grepp såsom rytmer och klanger gör sig bäst vid ljudande läsning. De traditionella metriska greppen måste sägas vara primärt muntliga. Talad vers är också situationsbunden på ett annat sätt än den som läses i ensamhet på så vis att uppläsaren säkert framhävde sådant som passade den aktuella publiken. Äldre tiders versteknik är avpassad för högläsning och går inte fram lika väl vid vår tysta läsning. De muntliga greppen har haft försteg vid utformningen av dikt ända fram till ca 1900, och då uppstod mycket riktigt en helt annan sorts formgivning. 1900-talets modernistiska dikt är avsedd för tyst läsning och kommer i sin tur inte riktigt till sin rätt vid deklamering... Oraturens skalder har i vetskap om detta utvecklat en serie poetiska grepp såsom fasta formler, enkla ord och korta meningar. Oratur innehåller många fler metriska grepp än dikter avsedda för tyst läsning. Också därigenom avviker den muntliga dikten från vanligt tal. Den som komponerar sin dikt under själva framförandet behöver de formelartade uttrycken som vilopunkter, ställen där talaren samlar sig och där lyssnaren får tid att återfinna tråden. Medeltidens mest använda versmått, knitteln, ter sig ur denna synvinkel lika smidigt och böjligt som Homeros hexameter, båda versmåtten fungerar väl vid oratur.(Åttapunkter till en förnyelse av versläran, tryckt i konferensvolymen Rytm och Dialog. Göteborg, 2003 (Skrifter utg. av Centrum för Metriska studier. 14))
Jag anser att översättningen från 1930 av de två exempeln tar bäst vara på den ljudande läsningen enligt den tradition av metrisk vers som förekom i samtiden med viss hänsyn till deklamation. Jag kan inte latin men gissar att översättningen från 2001 ligger närmare en direktöversättning utav själva ordföljden i orginal, men har förlorat mycket i översättningen. Frågan är ju då vilket man ska föredra? Nu är det ju bara vi ett fåtal tillfällen vi läser högt och i modern dikt ser man ju ett utbyte till tyst läsning (och även till grafisk formgivning av dikter), menat för ögat och inte för örat. Kanske att ändå 1930-talets blandning av ljudlig bild, i alla fall en strävan efter vilopunkter, ställen där talaren samlar sig( ordet "methinks" som kan läggas mycket tyngd på och ger avbrott och eftertanke) och där lyssnaren får tid att återfinna tråden, blandning av muntlighet och skriftlighet bör föredras, snarare än att översätta en komposition modernt så att själva innehållet, vad dikten berättar om för historia är det första (och ibland kanske det enda) man uppfattar. Personligen gillar jag det dramatiska i" It is no thanks to thee, O Theseus, that Ariadne, abandoned on an unknown shore, fell not a prey to the birds of the sea." snarare än det faktiska "As far as you knew, Theseus, the sea birds fed on Ariadne, left all by herself on an unknown island!"
Analys av innehåll, exempel
Om versmåttet
Ars Amatoria består i elegiska kupletter, snarare än daktylisk hexameter som var mer vanlig i samband med den didaktiska dikten.
Elegiska kupletter består av alternerande rader daktylisk hexameter och pentameter: två daktyler följt av en lång stavelse, en cesur där två eller flera daktyler följs av en lång stavelse.Följande är en grafisk representation. En lång stavelse, u a kort stavelse, och U antingen en lång eller två korta:
- U | - U | - U | - U | - u u | - -
- U | - U | - || - u u | - u u | -
Formen användes under antiken som kontrasterande där den ökande effekten av den första versen sattes i funktion med en fallande kvalitet i den andra. Detta sammanfattas i en rad från Ovidius Amores I.1.27 Sex mihi surgat opus numeris i quinque residat.(Encyclopaedia Britannica Online)
Relationen mellan författare, diktarröst och personerna i dikterna
Ovidius föddes i Sulmo (Sulmona), i en Apenninska dal öster om Rom, i en riddarfamilj, den 20 mars 43 f.Kr. Han utbildade sig i Rom i retorik utav Arellius fuscus och Porcius Latro med sin bror. Hans far ville att han skulle studera retorik för att bli advokat. Seneca den äldre har påpekat i en text att Ovidius tenderade att intressera sig för de känslomässiga, inte argumenterande politiska aspekterna utav retoriken. Han hade gift sig tre gånger och skilt sig två gånger när han var trettio år gammal, han hade bara en dotter som så småningom gav honom barnbarn. Hans sista fru var en del av den inflytelserika gens Sulpicia och skulle hjälpa honom under hans exil i Tomis.
Ovidius, (liksom de andra kanoniska elegiska skalderna) tar på sig en berättarröst i sina verk som betonar subjektivitet och personlig känsla. Catullus, Tibullus och Propertius verkar ha har inspirerats delvis av personliga erfarenheter medan Ovidius anses tagit på sig en berättarröst i sin poesi som är mycket mer känslomässigt olåst från hans älskarinna och mindre involverade den unika subjektiva känslomässiga realismen hos den andra elegisterna. Forskare på området anser att ur bristen på vittnesmål som identifierar Ovidius Corinna med en verklig person kan man dra slutsatsen att Corinna aldrig var en verklig person och att Ovidius förhållande med henne är en uppfinning för sina elegiska projekt. Viktigt att påpeka är att eftersom vi vet att Ovidius var gift tre gånger att mödrar och legetima fruar är mindre skildrade eller osynliga i många genrer av den grekiska och romerska litteraturen. De är i allafall mindre synliga än tillfälliga sex partner eller förrådda kvinnor, och övergivna hustrur, såsom gudinnan Juno och dödliga Oinone, Deianeiras och Medea. Ovidius narcissistiska erotiska poesi fortsätter genom detta mönster att skriva om att flirta och förföra, inte familjelivet.(Procul Este parentes: mammor är Ovidius metamorfoser. Publikation: Helios Datum för publicering: 22-september-06 Format: Online Fullständig artikel Titel: Procul Este parentes: mammor är Ovidius metamorfoser. (Essä)) (Encyclopaedia Britannica Online)
Berättarröstens inställning: hur ser författaren/berättaren på kärlek, erotik och sin älskande?
Romarna trodde att män ska vara aktiva deltagare i alla former av sexuell aktivitet. Passivitet symboliserade en förlust av kontrollen, den mest värdefulla romerska dygden. Det var socialt och juridiskt godtagbart för män att ha sex med både kvinnliga och manliga prostituerade liksom slavar, så länge som det romerska mannen var aktiv partner. I lagar som Lex Scantinia, Lex Iulia, och Lex Iulia offentliggörs reglerna mot samma kön verksamhet bland friborna män, Lex Scantinia samt särskilt lagstiftning för hur den romerska militären lagt straff på samma kön sex. En man som tyckte om att vara "under" hette pathicus eller cinaedus, ungefär översättas med "botten" i modern sex terminologi, och ansågs vara svaga och feminina. Slavar betraktas som förnybara energikällor, och kunde såsom saker användas fritt för sex lagligt, trots att, till skillnad från sex med motsatt kön, samma kön sex med slavar inte uppmuntrades som en form av sexuell njutning. I själva verket var dessa snarare ses som ett sätt att visa makt över och straff för dåliga slavar. (Encyclopaedia Britannica Online)
Woman, feel love, melted to your very bones,
and let both delight equally in the thing.
Don't leave out seductive coos and delightful murmurings,
don't let wild words be silent in the middle of your games.
You too whom nature denies sexual feeling,
pretend to sweet delight with artful sounds.
Unhappy girl, for whom that sluggish place is numb,
which man and woman equally should enjoy.
Only beware when you feign it, lest it shows:
create belief in your movements and your eyes.
When you like it, show it with cries and panting breath:
Ah! I blush, that part has its own secret signs.
Ovan citat är en avslutande sexinstruktion i Ars Amatoria 3 (Ars Amatoria, A. S. Kline översättning 2001) som inte är så olika dagens sex och samlevnadsprat i pressen. I Aftonbladet 13 juli 2005 skriver Sara Milstead om problemen med att hitta ett kvinnligt kemiskt preparat som Viagra och att upp till 30% av kvinnor inte har någon sexuell lust. Surfar man lite till hittas många brydda män som undrar "Hur vet jag att hon inte fejkar?"på relationsforum. Därför är det intressant att även Ovidius tagit upp detta.
Ovidius gifte sig först ung, ett dåligt val. Hans andra äktenskap var även det en kortlivad union, men minst skandal utan denna gång (tr. 4.10.71-2). Det tredje bröllopet var det mest stabila. Även om sexuella förbindelser med många partners kan tyckas ha varit hans poetiska personas favorit spel, så syftar Ovidius på att bara de ärbara i "verkliga livet" gällde och att han var en som "kunde stoltsera med ett hjärta lyhörd för Amors pilar" (en reminiscens från Tr. 4.10.65-6). Ovidius skröt i den sista dikten i Tristia (5,14), om sin tredje, lojala hustru. Han jämför vidare sina lidanden som lojal make till den legendariske Penelope, Andromache, Alkestis, Evadne och Laodamia fordom Vilka är dessa kvinnor? De är mönster av moderskap och äktenskaplig trohet intill döden - och utanför. Den romerska mor som inte var obestämd förmyndare (tutela mulierum Perpetua) eller under inflytande av sin man (i Manu mariti) kunde manövrera ganska bra på handel, personliga finanser och överföring av rikedom. Denna handlingsfrihet förelåg trots att de hade rättsliga begränsningar på grund av den "svaga könet." Ovidius romanisering eller romersk förkärlek för Greklands hjältinnor speglar detta en eftersträvan för större romersk frihet för kvinnor, även rätten till sexuella relationer.(Procul Este parentes: mammor är Ovidius metamorfoser. Publikation: Helios Datum för publicering: 22-september-06 Format: Online Fullständig artikel Titel: Procul Este parentes: mammor är Ovidius metamorfoser. (Essä))
Idéhistoriskt: vad hittar du om romarnas inställning i dessa frågor som inte stämmer med vår kulturanalys, diskutera och problematisera.
Ars Amatoria 3,113-28 Take care with how you look.
when his outer layer was seven hides of an ox?
There was crude simplicity before: now Rome is golden,
and owns the vast wealth of the conquered world.
Look what the Capitol is now, and what it was:
you.d say it belonged to a different Jove.
The Senate-House, now worthy of such debates,
was made of wattle when Tatius held the kingship.
Where the Palatine now gleams with Apollo and our
leaders,
what was that but pasture for ploughmen.s oxen?
Others may delight in ancient times: I congratulate myself
on having been born just now: this age suits my nature.
Not because stubborn gold.s mined now from the earth,
or choice shells come to us from farthest shores:
nor because mountains shrink as marble.s quarried,
or because blue waters retreat from the piers:
but because civilisation.s here, and no crudity remains,
in our age, that survives from our ancient ancestors.
I Ars Amatoria tar Ovidius här upp de moraliska aspekterna på kulturfenomenet i hans egen nutid i kontrast till dåtiden. De ekonomiska överväganden utgör ett problem för poeten, en kontrast dras i former av även arkitekturellt utseende, mellan de primitiva platserna i Rom och och dagens stad i all sin prakt, och andra, de sammanhang där rikedomar prydde folket i samtida Rom och där längtan efter enkelheten i det förflutna tjänade som en symbolisk grund för en moralisk diskussion om kvinnlig kroppslig utsmyckning. Inte bara Ovidius kombinerade dessa två olika tankegångar. Flera poeter uppskattade det enkla livet av jordbrukaren som leddes både av den tidiga romarna och i guldåldern. Skaldens tankegång och interna konsistens är en sekvensen av tanken som kan sammanfattas enligt följande: strävan efter skönhet är önskvärt, det kan vara sant att kvinnor i det förflutna inte använde skönhetsmedel, men de levde i en svunnen tid och att uppskatta omfattningen av denna skillnad mellan förr och nu, var bara att titta på den fantastiska moderna staden Rom och kontrastera denna med hur det måste ha en gång varit. Ovidius föredrar den nuvarande ålder, men inte på grund av de samtida rikedomarna.
Ovidius ville omdefiniera begreppet förförelse genom smink, kläder, hår och andra skönhetsattribut som ett sätt att placera betoningen även på urban konst än dess extravagans: om kvinnan måste genomgå smärtor för sitt utseende, kan den önskade effekten uppnås även utan onödiga kostnader. Alltså guld och ädelstenar är uttryckligen förbjudet:
(129-32),
You too shouldn't weight your ears with costly stones,
that dusky India gathers in its green waters,
nor show yourself in stiff clothes sewn with gold,
wealth which you court us with, often makes us flee.
(Ars Amatoria, A. S. Kline översättning 2001) (Ovid and Cultus: Ars Amatoria 3.113-28 Author(s): Patricia Watson Source: Transactions of the American Philological Association (1974-), Vol. 112 (1982), pp. 237- 244 Published by: The Johns Hopkins University Press)
Filosofen Heidegger relaterar den moderna människan mot den antika och menar att vi kommer aldrig att kunna uppleva och begrunda vad som hänt så länge som människan slösar bort sin tid på ett rent förnekande av historisk ålder. Människan kan inte förstå något om någonting i sig annat än sin egen skildring och kommer alltid stirra med blindhet i förhållande till det historiska ögonblicket. (Heidegger, essä, The age of the world picture sid 136) Han menar att varje historisk tidsepok har ett särskiljande sätt i motsats till andra, det har också, sin egen uppfattning på begreppet storhet, men så snart det gigantiska i konsten anpassas och flyttas över från det kvantitativa och blir en särskild kvalitet, då blir det gigantiska en osynlig skugga som är gjuten runt allt överallt. (Heideggar, essä, The age of the world picture sid 136) Som jag nämnt hade man redan i Rom och på Ovidius tid en relation till vad som ansågs gammalt romerskt och modernt, Ovidius hyllade det gamla men föredrog sin egen samtid, det Heideggar menar är att vi gör detta i ännu högre grad sedan modernismens början, fast vi hyllar inte det gamla på samma sätt, vi anser att vi kommit på de flesta idéer själva.
När jag lyssnar på Maarja Talgre om Ovidius och Kärlekskonsten i ett radioprogram från P1s klassikerarkiv på podradio från Tisdag 01 september 2009 pratar hon om att Ovidius skrev om kärlek med tonvikt på lek. Att åtrån den lyckas kvinnan dölja, men inte mannen. Kärleken är en lek för stunden och den är lika för kvinnor och män. MEN att Ovidius var moralisten som levde i ett depraverat umgänge i Rom. Ovidius sa på äldre dar att han gjorde två felsteg under sitt liv, boken Ars Amatoria och hur han pratade öppet om sin egna dotters utsvävanden, något som ledde honom att skicka henne bort till en ö utan män och utan vin. Min slusats om Ars Amatoria i kontext med 2000-talet är att vi nog tror att vår syn på förhållanden, kvinnlig frigörelse, kärlek, erotik och skönhet är ett helt modernt fenomen. Vi tror vi är så speciella och att vår egna subjektiva världsbild kan inte föreställa sig att kontrasten mellan en utlevande extrovert kändiselit och livet i vardagen för den stora massan i stort sätt såg likadan ut för över 2000 år sedan i Rom. Att läsa Ovidius kan vara ett sätt att inse att våra egna subjektiva skildringar egentligen bara är den evigt existerande kärleksproblematiken härstammande från antiken som skrivs om och om igen och att den ständigt är aktuell, vare sig den är skriven av män till män, kvinnor till kvinnor, män till kvinnor eller kvinnor till män.
Ars Amatoria är ett didaktiskt elegiskt diktverk i tre böcker som syftar till att lära ut konsten att förföra. Den första boken riktar sig till män och lär dem hur man ska förföra kvinnor, den andra boken, även den riktad till män, lär en hur man behåller en älskare. Den tredje riktar sig till kvinnor och lär ut förförelse teknik. Den första boken inleds med en åkallan till Venus som genom henne ger sig Ovidius rollen som en praeceptor amoris (1,17) en lärare av kärlek. Ovidius beskriver de platser man kan gå till för att hitta en älskare, som teater, stranden eller arena, och även förföra henne i hemlighet på en bankett. Ovidius betonar hur man ska bevara sin skönhet och ställer den naturliga skönheten mot lyx och rik extravagans. Mytologiska toper omfattar Våldtäkten av de Sabinska kvinnorna, Pasiphae och Ariadne. Bok 2 åberopar Apollo och börjar berättelsen om Ikaros. Ovidius fortsätter med sina råd tex att älskande skall undvika att ge alltför många gåvor, lägga manken till utseendet, dölja otrohet, ge komplimanger till kvinnorna och ställa sig in hos deras slavar för att vinna sin älskares förtroende . Man ska oberopa Venus för fortplantning. Ovidius varnar om Vulcans sätt att falla för Venus och Mars. Boken avslutas med att Ovidius ber sina "elever" att sprida hans rykte. Bok 3, inleds med en hyllning till kvinnors förmåga till att stå inför kärlekens olika aspekter. Ovid ger kvinnor detaljerade anvisningar om utseende och säger åt dem att undvika alltför många utsmyckningar. Han råder kvinnor att läsa elegisk poesi, lära sig att spela spel, ligga med människor i olika åldrar, flirta, och hyckla. Genom hela boken skriver Ovidius lekfullt, samt delvis kritiserar sig själv och ångrar sina didaktiska uppmaningar till männen genom till exempel den mytologiska grekiska historien om Procis och Cephalus. Boken avslutas med hans önskan att kvinnor bör följa hans råd och sprida hans rykte - Naso magister erat, Ovidius var vår lärare. (Ars Amatoria, A. S. Kline översättning 2001 samt Encyclopaedia Britannica Online)
Ars Amatoria blev vida spridd i Rom, men det är kanske viktigt att påpeka att det finns en tidigare grekisk variant, skriven av en kvinna. Philaenis av Samos (grekiska: Φιλαινίς ) var en grekisk författare som levde under kring 200-talet f. Kr. En avskrift av manuskriptet har återfunnits bland papyrussamlingen Oxyrhynchus papyri. Endast lite är känd om Philaenis liv. Hon föddes troligen på ön Samos och var dotter till Okymenes. Philaenis försörjde sig troligen som kurtisan och levde under en tid ihop med diktaren Aeschrion av Samos. Utifrån sina erfarenheter sammanställde hon skriften "Om kärlekens konst" (Ars amatoria). Philaenis beskriver hur man gör inviter (peri peirasmon) och fortsätter med förförelse genom smicker och hur man kysser (peri philematon). Skriften beskriver vidare även användandet av kosmetika och afrodisikum (peri aphrodision) samt samlagsställningar och vissa abortåtgärder.Tonen är enkel och saklig och inte lika vidlyftig som Ovidius. (Encyclopaedia Britannica Online)
Diktverkets komposition/innehåll (några av de enskilda dikterna)
En jämförelse i komposition
Julian Mays översättning av bok 3.1, 1930
Woman cannot resist the flames and cruel darts of love,
shafts which, methinks, pierce not the heart of man so deeply.
Man is ever a deceiver; woman deceives but rarely.
Make a study of women,
you'll find but few unfaithful ones among them.
False Jason cast off Medea when she was already a mother,
and took another woman to his arms.
It is no thanks to thee, O Theseus, that Ariadne,
abandoned on an unknown shore,
fell not a prey to the birds of the sea.
A. S. Kline översättning 2001
Women don't brandish flames or cruel bows:
I rarely see men harmed by their weapons.
Men often cheat: it's seldom tender girls,
and, if you check, they're rarely accused of fraud.
Falsely, Jason left Medea, already a mother:
he took another bride to himself.
As far as you knew, Theseus, the sea birds fed on Ariadne,
left all by herself on an unknown island!
Forntid och medeltid: accentvers - kollektiv tillägnelse/Ca 1650 - ca 1930: metrisk vers - deklamation/ Ca 1900-talet: fri vers - tyst läsning
Diktens formella grepp såsom rytmer och klanger gör sig bäst vid ljudande läsning. De traditionella metriska greppen måste sägas vara primärt muntliga. Talad vers är också situationsbunden på ett annat sätt än den som läses i ensamhet på så vis att uppläsaren säkert framhävde sådant som passade den aktuella publiken. Äldre tiders versteknik är avpassad för högläsning och går inte fram lika väl vid vår tysta läsning. De muntliga greppen har haft försteg vid utformningen av dikt ända fram till ca 1900, och då uppstod mycket riktigt en helt annan sorts formgivning. 1900-talets modernistiska dikt är avsedd för tyst läsning och kommer i sin tur inte riktigt till sin rätt vid deklamering... Oraturens skalder har i vetskap om detta utvecklat en serie poetiska grepp såsom fasta formler, enkla ord och korta meningar. Oratur innehåller många fler metriska grepp än dikter avsedda för tyst läsning. Också därigenom avviker den muntliga dikten från vanligt tal. Den som komponerar sin dikt under själva framförandet behöver de formelartade uttrycken som vilopunkter, ställen där talaren samlar sig och där lyssnaren får tid att återfinna tråden. Medeltidens mest använda versmått, knitteln, ter sig ur denna synvinkel lika smidigt och böjligt som Homeros hexameter, båda versmåtten fungerar väl vid oratur.(Åttapunkter till en förnyelse av versläran, tryckt i konferensvolymen Rytm och Dialog. Göteborg, 2003 (Skrifter utg. av Centrum för Metriska studier. 14))
Jag anser att översättningen från 1930 av de två exempeln tar bäst vara på den ljudande läsningen enligt den tradition av metrisk vers som förekom i samtiden med viss hänsyn till deklamation. Jag kan inte latin men gissar att översättningen från 2001 ligger närmare en direktöversättning utav själva ordföljden i orginal, men har förlorat mycket i översättningen. Frågan är ju då vilket man ska föredra? Nu är det ju bara vi ett fåtal tillfällen vi läser högt och i modern dikt ser man ju ett utbyte till tyst läsning (och även till grafisk formgivning av dikter), menat för ögat och inte för örat. Kanske att ändå 1930-talets blandning av ljudlig bild, i alla fall en strävan efter vilopunkter, ställen där talaren samlar sig( ordet "methinks" som kan läggas mycket tyngd på och ger avbrott och eftertanke) och där lyssnaren får tid att återfinna tråden, blandning av muntlighet och skriftlighet bör föredras, snarare än att översätta en komposition modernt så att själva innehållet, vad dikten berättar om för historia är det första (och ibland kanske det enda) man uppfattar. Personligen gillar jag det dramatiska i" It is no thanks to thee, O Theseus, that Ariadne, abandoned on an unknown shore, fell not a prey to the birds of the sea." snarare än det faktiska "As far as you knew, Theseus, the sea birds fed on Ariadne, left all by herself on an unknown island!"
Analys av innehåll, exempel
Om versmåttet
Ars Amatoria består i elegiska kupletter, snarare än daktylisk hexameter som var mer vanlig i samband med den didaktiska dikten.
Elegiska kupletter består av alternerande rader daktylisk hexameter och pentameter: två daktyler följt av en lång stavelse, en cesur där två eller flera daktyler följs av en lång stavelse.Följande är en grafisk representation. En lång stavelse, u a kort stavelse, och U antingen en lång eller två korta:
- U | - U | - U | - U | - u u | - -
- U | - U | - || - u u | - u u | -
Formen användes under antiken som kontrasterande där den ökande effekten av den första versen sattes i funktion med en fallande kvalitet i den andra. Detta sammanfattas i en rad från Ovidius Amores I.1.27 Sex mihi surgat opus numeris i quinque residat.(Encyclopaedia Britannica Online)
Relationen mellan författare, diktarröst och personerna i dikterna
Ovidius föddes i Sulmo (Sulmona), i en Apenninska dal öster om Rom, i en riddarfamilj, den 20 mars 43 f.Kr. Han utbildade sig i Rom i retorik utav Arellius fuscus och Porcius Latro med sin bror. Hans far ville att han skulle studera retorik för att bli advokat. Seneca den äldre har påpekat i en text att Ovidius tenderade att intressera sig för de känslomässiga, inte argumenterande politiska aspekterna utav retoriken. Han hade gift sig tre gånger och skilt sig två gånger när han var trettio år gammal, han hade bara en dotter som så småningom gav honom barnbarn. Hans sista fru var en del av den inflytelserika gens Sulpicia och skulle hjälpa honom under hans exil i Tomis.
Ovidius, (liksom de andra kanoniska elegiska skalderna) tar på sig en berättarröst i sina verk som betonar subjektivitet och personlig känsla. Catullus, Tibullus och Propertius verkar ha har inspirerats delvis av personliga erfarenheter medan Ovidius anses tagit på sig en berättarröst i sin poesi som är mycket mer känslomässigt olåst från hans älskarinna och mindre involverade den unika subjektiva känslomässiga realismen hos den andra elegisterna. Forskare på området anser att ur bristen på vittnesmål som identifierar Ovidius Corinna med en verklig person kan man dra slutsatsen att Corinna aldrig var en verklig person och att Ovidius förhållande med henne är en uppfinning för sina elegiska projekt. Viktigt att påpeka är att eftersom vi vet att Ovidius var gift tre gånger att mödrar och legetima fruar är mindre skildrade eller osynliga i många genrer av den grekiska och romerska litteraturen. De är i allafall mindre synliga än tillfälliga sex partner eller förrådda kvinnor, och övergivna hustrur, såsom gudinnan Juno och dödliga Oinone, Deianeiras och Medea. Ovidius narcissistiska erotiska poesi fortsätter genom detta mönster att skriva om att flirta och förföra, inte familjelivet.(Procul Este parentes: mammor är Ovidius metamorfoser. Publikation: Helios Datum för publicering: 22-september-06 Format: Online Fullständig artikel Titel: Procul Este parentes: mammor är Ovidius metamorfoser. (Essä)) (Encyclopaedia Britannica Online)
Berättarröstens inställning: hur ser författaren/berättaren på kärlek, erotik och sin älskande?
Romarna trodde att män ska vara aktiva deltagare i alla former av sexuell aktivitet. Passivitet symboliserade en förlust av kontrollen, den mest värdefulla romerska dygden. Det var socialt och juridiskt godtagbart för män att ha sex med både kvinnliga och manliga prostituerade liksom slavar, så länge som det romerska mannen var aktiv partner. I lagar som Lex Scantinia, Lex Iulia, och Lex Iulia offentliggörs reglerna mot samma kön verksamhet bland friborna män, Lex Scantinia samt särskilt lagstiftning för hur den romerska militären lagt straff på samma kön sex. En man som tyckte om att vara "under" hette pathicus eller cinaedus, ungefär översättas med "botten" i modern sex terminologi, och ansågs vara svaga och feminina. Slavar betraktas som förnybara energikällor, och kunde såsom saker användas fritt för sex lagligt, trots att, till skillnad från sex med motsatt kön, samma kön sex med slavar inte uppmuntrades som en form av sexuell njutning. I själva verket var dessa snarare ses som ett sätt att visa makt över och straff för dåliga slavar. (Encyclopaedia Britannica Online)
Woman, feel love, melted to your very bones,
and let both delight equally in the thing.
Don't leave out seductive coos and delightful murmurings,
don't let wild words be silent in the middle of your games.
You too whom nature denies sexual feeling,
pretend to sweet delight with artful sounds.
Unhappy girl, for whom that sluggish place is numb,
which man and woman equally should enjoy.
Only beware when you feign it, lest it shows:
create belief in your movements and your eyes.
When you like it, show it with cries and panting breath:
Ah! I blush, that part has its own secret signs.
Ovan citat är en avslutande sexinstruktion i Ars Amatoria 3 (Ars Amatoria, A. S. Kline översättning 2001) som inte är så olika dagens sex och samlevnadsprat i pressen. I Aftonbladet 13 juli 2005 skriver Sara Milstead om problemen med att hitta ett kvinnligt kemiskt preparat som Viagra och att upp till 30% av kvinnor inte har någon sexuell lust. Surfar man lite till hittas många brydda män som undrar "Hur vet jag att hon inte fejkar?"på relationsforum. Därför är det intressant att även Ovidius tagit upp detta.
Ovidius gifte sig först ung, ett dåligt val. Hans andra äktenskap var även det en kortlivad union, men minst skandal utan denna gång (tr. 4.10.71-2). Det tredje bröllopet var det mest stabila. Även om sexuella förbindelser med många partners kan tyckas ha varit hans poetiska personas favorit spel, så syftar Ovidius på att bara de ärbara i "verkliga livet" gällde och att han var en som "kunde stoltsera med ett hjärta lyhörd för Amors pilar" (en reminiscens från Tr. 4.10.65-6). Ovidius skröt i den sista dikten i Tristia (5,14), om sin tredje, lojala hustru. Han jämför vidare sina lidanden som lojal make till den legendariske Penelope, Andromache, Alkestis, Evadne och Laodamia fordom Vilka är dessa kvinnor? De är mönster av moderskap och äktenskaplig trohet intill döden - och utanför. Den romerska mor som inte var obestämd förmyndare (tutela mulierum Perpetua) eller under inflytande av sin man (i Manu mariti) kunde manövrera ganska bra på handel, personliga finanser och överföring av rikedom. Denna handlingsfrihet förelåg trots att de hade rättsliga begränsningar på grund av den "svaga könet." Ovidius romanisering eller romersk förkärlek för Greklands hjältinnor speglar detta en eftersträvan för större romersk frihet för kvinnor, även rätten till sexuella relationer.(Procul Este parentes: mammor är Ovidius metamorfoser. Publikation: Helios Datum för publicering: 22-september-06 Format: Online Fullständig artikel Titel: Procul Este parentes: mammor är Ovidius metamorfoser. (Essä))
Idéhistoriskt: vad hittar du om romarnas inställning i dessa frågor som inte stämmer med vår kulturanalys, diskutera och problematisera.
Ars Amatoria 3,113-28 Take care with how you look.
when his outer layer was seven hides of an ox?
There was crude simplicity before: now Rome is golden,
and owns the vast wealth of the conquered world.
Look what the Capitol is now, and what it was:
you.d say it belonged to a different Jove.
The Senate-House, now worthy of such debates,
was made of wattle when Tatius held the kingship.
Where the Palatine now gleams with Apollo and our
leaders,
what was that but pasture for ploughmen.s oxen?
Others may delight in ancient times: I congratulate myself
on having been born just now: this age suits my nature.
Not because stubborn gold.s mined now from the earth,
or choice shells come to us from farthest shores:
nor because mountains shrink as marble.s quarried,
or because blue waters retreat from the piers:
but because civilisation.s here, and no crudity remains,
in our age, that survives from our ancient ancestors.
I Ars Amatoria tar Ovidius här upp de moraliska aspekterna på kulturfenomenet i hans egen nutid i kontrast till dåtiden. De ekonomiska överväganden utgör ett problem för poeten, en kontrast dras i former av även arkitekturellt utseende, mellan de primitiva platserna i Rom och och dagens stad i all sin prakt, och andra, de sammanhang där rikedomar prydde folket i samtida Rom och där längtan efter enkelheten i det förflutna tjänade som en symbolisk grund för en moralisk diskussion om kvinnlig kroppslig utsmyckning. Inte bara Ovidius kombinerade dessa två olika tankegångar. Flera poeter uppskattade det enkla livet av jordbrukaren som leddes både av den tidiga romarna och i guldåldern. Skaldens tankegång och interna konsistens är en sekvensen av tanken som kan sammanfattas enligt följande: strävan efter skönhet är önskvärt, det kan vara sant att kvinnor i det förflutna inte använde skönhetsmedel, men de levde i en svunnen tid och att uppskatta omfattningen av denna skillnad mellan förr och nu, var bara att titta på den fantastiska moderna staden Rom och kontrastera denna med hur det måste ha en gång varit. Ovidius föredrar den nuvarande ålder, men inte på grund av de samtida rikedomarna.
Ovidius ville omdefiniera begreppet förförelse genom smink, kläder, hår och andra skönhetsattribut som ett sätt att placera betoningen även på urban konst än dess extravagans: om kvinnan måste genomgå smärtor för sitt utseende, kan den önskade effekten uppnås även utan onödiga kostnader. Alltså guld och ädelstenar är uttryckligen förbjudet:
(129-32),
You too shouldn't weight your ears with costly stones,
that dusky India gathers in its green waters,
nor show yourself in stiff clothes sewn with gold,
wealth which you court us with, often makes us flee.
(Ars Amatoria, A. S. Kline översättning 2001) (Ovid and Cultus: Ars Amatoria 3.113-28 Author(s): Patricia Watson Source: Transactions of the American Philological Association (1974-), Vol. 112 (1982), pp. 237- 244 Published by: The Johns Hopkins University Press)
Filosofen Heidegger relaterar den moderna människan mot den antika och menar att vi kommer aldrig att kunna uppleva och begrunda vad som hänt så länge som människan slösar bort sin tid på ett rent förnekande av historisk ålder. Människan kan inte förstå något om någonting i sig annat än sin egen skildring och kommer alltid stirra med blindhet i förhållande till det historiska ögonblicket. (Heidegger, essä, The age of the world picture sid 136) Han menar att varje historisk tidsepok har ett särskiljande sätt i motsats till andra, det har också, sin egen uppfattning på begreppet storhet, men så snart det gigantiska i konsten anpassas och flyttas över från det kvantitativa och blir en särskild kvalitet, då blir det gigantiska en osynlig skugga som är gjuten runt allt överallt. (Heideggar, essä, The age of the world picture sid 136) Som jag nämnt hade man redan i Rom och på Ovidius tid en relation till vad som ansågs gammalt romerskt och modernt, Ovidius hyllade det gamla men föredrog sin egen samtid, det Heideggar menar är att vi gör detta i ännu högre grad sedan modernismens början, fast vi hyllar inte det gamla på samma sätt, vi anser att vi kommit på de flesta idéer själva.
När jag lyssnar på Maarja Talgre om Ovidius och Kärlekskonsten i ett radioprogram från P1s klassikerarkiv på podradio från Tisdag 01 september 2009 pratar hon om att Ovidius skrev om kärlek med tonvikt på lek. Att åtrån den lyckas kvinnan dölja, men inte mannen. Kärleken är en lek för stunden och den är lika för kvinnor och män. MEN att Ovidius var moralisten som levde i ett depraverat umgänge i Rom. Ovidius sa på äldre dar att han gjorde två felsteg under sitt liv, boken Ars Amatoria och hur han pratade öppet om sin egna dotters utsvävanden, något som ledde honom att skicka henne bort till en ö utan män och utan vin. Min slusats om Ars Amatoria i kontext med 2000-talet är att vi nog tror att vår syn på förhållanden, kvinnlig frigörelse, kärlek, erotik och skönhet är ett helt modernt fenomen. Vi tror vi är så speciella och att vår egna subjektiva världsbild kan inte föreställa sig att kontrasten mellan en utlevande extrovert kändiselit och livet i vardagen för den stora massan i stort sätt såg likadan ut för över 2000 år sedan i Rom. Att läsa Ovidius kan vara ett sätt att inse att våra egna subjektiva skildringar egentligen bara är den evigt existerande kärleksproblematiken härstammande från antiken som skrivs om och om igen och att den ständigt är aktuell, vare sig den är skriven av män till män, kvinnor till kvinnor, män till kvinnor eller kvinnor till män.
fredag 2 april 2010
Novell - Stamford Brook - En tillfällig lösning på bostadsbrist
”Jag ser alltid till att gömma undan pengar så att jag kan köpa mjölk åt barnen,” säger hon. Hon pekar mot ett av skåpen i köket. Jag nickar. ”Får jag röka härinne om jag sätter på köksfläkten, eller vill du jag ska gå ut?” frågar jag. ”Ja, nä…eller jag menar det går bra,” svarar hon. ”Bjuder du på en? Jag röker egentligen bara när jag har fått tag på en limpa av någon billig sort, om min syster köpt med sig från Gdansk.” Jag skjuter fram min ask med Marlboro lights. Hon tar en cigarett varsamt ur paketet och sätter sig på andra sidan av köksbordet. Jag stoppar in flyern från en Northern soulklubb jag använder som bokmärke och lägger boken åt sidan. Jag känner att hon vill prata. Hon tar nervösa bloss på cigaretten, som om det var mitt kök vi satt i och inte hennes, som om det var hon som hyrde ett rum av mig. Tanken slår mig att det på något konstigt sätt är jag som har övertaget om situationen, hon är ju så beroende av extra pengar. Hon tittar ner på boken. ”Vad tjock den är, handlar den om Ingrid Bergman?” Jag säger att det stämmer och att jag köpte den för ett tag sedan i en second handaffär, men inte hunnit med att läsa den förrän nu. Hon frågar om jag ser mycket på film och jag svarar att jag gick en del till cinemateket i Hammersmith när jag pluggade, eftersom jag hade chansen att köpa billigt medlemskort då och att jag funderar på att bli medlem igen nu när det börjar dra sig mot höst. Hon ler och säger att film, det tycker hon också om, men hon ser mest på tv. Hon kan ju inte lämna barnen ensamma hemma och hon har ju ingen man att gå på bio med. Jag påpekar att jag faktiskt ofta går på bio själv, att det är ganska många som gör det, speciellt om det är ett cinematek. Hon tittar lite förvånat på mig och muttrar någonting om barnen igen. Irene är ständigt orolig över barnen och pengar och har ett ganska komplicerat förhållande till män, har jag förstått. Hon har redan berättatdet mesta av sin livs historia för mig. Det betade hon av redan en av de första kvällarna, när hon kom och knackade på dörren för att fråga om jag ville smaka på lite polsk mat och bjöd ner mig i köket. Irene är född i Warsawa men gav sig iväg till Italien och Rom när hon var sjutton för att försöka samla ihop pengar. Hon blev inte kvar där så länge, efter bara ett par månader blev hon med barn och fick sparken från restaurangen där hon jobbade som servitris. Hon hade en bekant som jobbade på ett café i London och bestämde sig för att flytta hit. När hennes son föddes slutade hon jobba och har levt på socialbidrag ända sedan dess. Hennes dotter, Livia föddes fem år senare och det är dotterns rum jag hyr tillfälligt. Hon harnu hunnit bli fem år och är ganska arg på mig. Hon gillar inte riktigt att jag är där och att hon måste sova hos mamma. Sonen Gregor tycker det är roligare att ha mig där, Irene har nyss kämpat för få råd att köpa en begagnad dator åt honom och han blir glad när jag erbjuder mig att instruera honom lite om hur man använder Word. Fast han är arg att Irene inte har köpt till en mus, eller ”mouth” som hon uttalar det och som gör honom väldigt irriterad. ”Mouse, heter det!” Han verkar skämmas lite över sin mamma och speciellt arg blir han när hon börjar tala om att skaffa sig en man. Irene har berättat att hon bara varit med två män i sitt liv. ”Första gången jag låg med en man, så blev jagmed barn och andra gången jag låg med en man så blev jag med barn.” Ingen av dom verkar ha varit mer än en flyktig kontakt, jag tror inte ens de vet om att de överhuvudtaget har barn med henne. Hon får i alla fall inga pengar av dem. Så hon vandrar mellan oro över att hon skall råka illa ut igen och en dov förhoppning att hitta någon man som kan hjälpa till med försörjningen. Jag tror inte det finns någon romantisk förhoppning med i bilden. Hon är för sliten av ett hårt liv fyllt av besvikelser.
”Min pappa är god vän med Polanski och min bror har jobbat som ljudtekniker för Kieslowskis filmer,” säger Irene. Jag blir mäkta imponerad. Veronikas dubbelliv är en av mina favoritfilmer och jag älskar serien med den Blå, den Röda och den Vita filmen också, de som Kieslowski gjorde under temat av färgerna från den franska trikoloren. Jag berättar för Irene att jag ibland brukar tappa upp ett bad, göra en kopp te, tända ljus och sedan sjunka ner i vattnets värme med filmmusiken till Veronikas dubbelliv i bakgrunden. ”Jo, min bror jobbade med ljudet för den filmen,” säger hon. Vi pratar lite till om film och Irene propsar på att bjuda mig på mer av den polska inlagda gurkan och korven som hon märkte att jag blev förtjust i då den där första kvällen jag bodde i huset. Hon slappnar av när hon märker att jag lyssnar intresserat till det hon har att berätta. Och plötsligt känns det inte som att hon känner sig underlägsen längre, det känns bra jag går och lägger mig någon timme senare lite mer väl till mods över boendesituationen.
När jag stiger av vid Stamford Brooks tunnelbanestation efter jobbet, dagen därpå, så funderar jag lite på om jag ska handla mat och bjuda henne och barnen på middag. Jag går iväg till Marks & Spencers och plockar lite i hyllorna, först på underklädsavdelningen, och sedan i mataffären. Irene har ingen tvättmaskin så det blir till att gå till en tvättomat och det är ju inte alltid så roligt så jag kanske borde skaffa mig lite mera trosor och linnen, tänker jag. Fast samtidigt vet jag ju inte hur länge jag skall bo där, det är ju bara en tillfällig lösning och tidigare på dan hade jag ringt på en annons om en lägenhet i Notting Hill. Men jag vet med mig att det är många som vill bo i det området och man är ofta många som tittar på rummen. Hur som helst hade jag fått en tid att komma dit. Jag köper tre par enkla svarta trosor, köttfärs, potatis, soya och grädde. Skall jag laga något svenskt blir köttbullar säkert bra. Väl ute på gatan igen, bestämmer jag mig för att ta vägen om den lilla svenska restaurangen som jag av en slump nyss upptäckt ligger i närheten. Där kan manbläddra i Veckorevyn, äta renskav och köpa svenska matvaror. Jag blev helt till mig när jag kom in där första gången och såg påsar med Djungelvrål. Hur mycket anglofil jag än är så finns det saker jag saknar från Sverige. Jag hejar glatt på tjejen från Östersund som står i kassan och står och pratar lite jobb en stund. Jag har ett vikariat på en översättningsbyrå som sysslar med EU manualer och sitter och korrläser texter på svenska. Jobbet kommer ta slut om en vecka och jag påminner mig själv om att jag måste ringa till Rekryteringsföretaget jag är anställd på för att meddela det. Efter en halvtimme inser jag att jag måste gå hem med matvarorna, köper burken med lingonsylt som var själva anledningen till att jag gick dit, ropar hej då till den finlandssvenska ägaren till stället och börjar gå hemåt. Det blev aldrig några köttbullar den kvällen. När jag kliver in genom ytterdörren möts jag av ett högljutt sammelsurium av röster. Det är folk överallt och jag blir lite förvirrad över om jag ska presentera mig för männen som står och pratar i hallen eller inte. De verkar inte bry sig så mycket om mig så jag går vidare in i köket och hittar Irene där som står och ser olycklig och stressad ut. En storväxt kvinna med väldigt uppsprejat blont hår står och skriker åt henne på polska. Det tar säkert tio minuter innan jag blir tillräckligt synlig för att hon skall sluta. Då ler kvinnan ett stort teatraliskt leende mot mig och ropar ”Maaria, nu skall vi prata Ingmar Bergman. Vill du ha vodka?” Jag säger försiktigt nej tack, men har snart ett glas med två delar vodka och en del äppeljuice i handen. Jag smuttar lite på den och försöker att inte grimasera, medan kvinnan håller en lång monolog om Ingmar Bergman och Dramaten i Stockholm och om någon man som finns där.
Hon gestikulerar yvig när hon pratar och små doftmoln av väldigt stark perfym strömmar emot mig varje gång hon viftar med armarna för att som den värsta operaprimadonnan markera sina ord. Jag får knappt en syl i vädret och står förbluffad och undrar vem i hela världen hon kan vara, men jag ler så artigt jag kan och nickar lite då och då för att instämma i det hon säger. Det tar en lång stund innan jag förstår att hon är Irenes syster som hastigt bestämt sig för att resa till London för att hälsa på. Fast, hälsa på och hälsa på, det blir senare klart för mig att det mer handlar om en krigsinvasion. Irene fick kämpa i tio år för att få socialen att ge henne en adekvat bostad, med rum till båda barnen. Huset hon, och just nu även jag, bor i är ett litet snabbproducerat engelsk typ av radhus och tydligen kommer det ibland dit folk helt oanmälda för att bo hos henne, utan att hon har den minsta chans att invända mot det. De betalar henne inte ett öre, eftersom de menar att hon ju inte betalar hyran själv och därför kan de ju alla utnyttja systemet. Så, nu har hennes syster kommit dit och i farten bjudit dit en massa folk på fest. Jag tror inte hon egentligen känner ens hälften av dem, de flesta har kommit dit i grupp med någon ytligt bekant till henne med förhoppningen om gratis vodka. Jag ser hur Gregor sitter i ett hörn i köket och ser minst lika beklämd ut som sin mamma. Fast mindre trött och mera arg. Jag lyckas till slut slita mig bort från systern för att gå bort till honom. Jag känner mig helt utmattad av alla de skrikiga polska rösterna som svärmar runt omkring mig och föreslår att vi skall gå upp på hans rum så att jag kan hjälpa honom med att göra läxan tills imorgon, men han svarar att han vill stanna hos sin mamma. Som tioåring har han inte mycket makt i sammanhanget men han verkar göra ett tappert försök till att vara moraliskt stöd åt henne. Jag blir rörd och ledsen. Det känns som om han varit med om det här många gånger förr, när jag ser hur han tittar på Irene ser jag spår av både avsky och kärlek.
En timme senare, när en väldigt full och burdus man försökt prata med mig på bruten engelska
lite väl länge, så ger jag Irene en ursäktade blick och går upp för trappan till rummet på övervåningen. Längst upp i trappan sitter Livia med en docka hårt i famnen. Hon kan inte sova förstås, med allt skriket. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra utan sätter mig jämte henne en liten stund. Vi säger inte så mycket, vi bara sitter där. Till slut säger hon att dockan ska sova, reser sig och går iväg. Jag går in och lägger mig med kläderna på. Det känns tryggare, ifall någon full person skulle få för sig att komma in i mitt rum mitt i natten. Jag somnar till slut men sover oroligt.
”Min pappa är god vän med Polanski och min bror har jobbat som ljudtekniker för Kieslowskis filmer,” säger Irene. Jag blir mäkta imponerad. Veronikas dubbelliv är en av mina favoritfilmer och jag älskar serien med den Blå, den Röda och den Vita filmen också, de som Kieslowski gjorde under temat av färgerna från den franska trikoloren. Jag berättar för Irene att jag ibland brukar tappa upp ett bad, göra en kopp te, tända ljus och sedan sjunka ner i vattnets värme med filmmusiken till Veronikas dubbelliv i bakgrunden. ”Jo, min bror jobbade med ljudet för den filmen,” säger hon. Vi pratar lite till om film och Irene propsar på att bjuda mig på mer av den polska inlagda gurkan och korven som hon märkte att jag blev förtjust i då den där första kvällen jag bodde i huset. Hon slappnar av när hon märker att jag lyssnar intresserat till det hon har att berätta. Och plötsligt känns det inte som att hon känner sig underlägsen längre, det känns bra jag går och lägger mig någon timme senare lite mer väl till mods över boendesituationen.
När jag stiger av vid Stamford Brooks tunnelbanestation efter jobbet, dagen därpå, så funderar jag lite på om jag ska handla mat och bjuda henne och barnen på middag. Jag går iväg till Marks & Spencers och plockar lite i hyllorna, först på underklädsavdelningen, och sedan i mataffären. Irene har ingen tvättmaskin så det blir till att gå till en tvättomat och det är ju inte alltid så roligt så jag kanske borde skaffa mig lite mera trosor och linnen, tänker jag. Fast samtidigt vet jag ju inte hur länge jag skall bo där, det är ju bara en tillfällig lösning och tidigare på dan hade jag ringt på en annons om en lägenhet i Notting Hill. Men jag vet med mig att det är många som vill bo i det området och man är ofta många som tittar på rummen. Hur som helst hade jag fått en tid att komma dit. Jag köper tre par enkla svarta trosor, köttfärs, potatis, soya och grädde. Skall jag laga något svenskt blir köttbullar säkert bra. Väl ute på gatan igen, bestämmer jag mig för att ta vägen om den lilla svenska restaurangen som jag av en slump nyss upptäckt ligger i närheten. Där kan manbläddra i Veckorevyn, äta renskav och köpa svenska matvaror. Jag blev helt till mig när jag kom in där första gången och såg påsar med Djungelvrål. Hur mycket anglofil jag än är så finns det saker jag saknar från Sverige. Jag hejar glatt på tjejen från Östersund som står i kassan och står och pratar lite jobb en stund. Jag har ett vikariat på en översättningsbyrå som sysslar med EU manualer och sitter och korrläser texter på svenska. Jobbet kommer ta slut om en vecka och jag påminner mig själv om att jag måste ringa till Rekryteringsföretaget jag är anställd på för att meddela det. Efter en halvtimme inser jag att jag måste gå hem med matvarorna, köper burken med lingonsylt som var själva anledningen till att jag gick dit, ropar hej då till den finlandssvenska ägaren till stället och börjar gå hemåt. Det blev aldrig några köttbullar den kvällen. När jag kliver in genom ytterdörren möts jag av ett högljutt sammelsurium av röster. Det är folk överallt och jag blir lite förvirrad över om jag ska presentera mig för männen som står och pratar i hallen eller inte. De verkar inte bry sig så mycket om mig så jag går vidare in i köket och hittar Irene där som står och ser olycklig och stressad ut. En storväxt kvinna med väldigt uppsprejat blont hår står och skriker åt henne på polska. Det tar säkert tio minuter innan jag blir tillräckligt synlig för att hon skall sluta. Då ler kvinnan ett stort teatraliskt leende mot mig och ropar ”Maaria, nu skall vi prata Ingmar Bergman. Vill du ha vodka?” Jag säger försiktigt nej tack, men har snart ett glas med två delar vodka och en del äppeljuice i handen. Jag smuttar lite på den och försöker att inte grimasera, medan kvinnan håller en lång monolog om Ingmar Bergman och Dramaten i Stockholm och om någon man som finns där.
Hon gestikulerar yvig när hon pratar och små doftmoln av väldigt stark perfym strömmar emot mig varje gång hon viftar med armarna för att som den värsta operaprimadonnan markera sina ord. Jag får knappt en syl i vädret och står förbluffad och undrar vem i hela världen hon kan vara, men jag ler så artigt jag kan och nickar lite då och då för att instämma i det hon säger. Det tar en lång stund innan jag förstår att hon är Irenes syster som hastigt bestämt sig för att resa till London för att hälsa på. Fast, hälsa på och hälsa på, det blir senare klart för mig att det mer handlar om en krigsinvasion. Irene fick kämpa i tio år för att få socialen att ge henne en adekvat bostad, med rum till båda barnen. Huset hon, och just nu även jag, bor i är ett litet snabbproducerat engelsk typ av radhus och tydligen kommer det ibland dit folk helt oanmälda för att bo hos henne, utan att hon har den minsta chans att invända mot det. De betalar henne inte ett öre, eftersom de menar att hon ju inte betalar hyran själv och därför kan de ju alla utnyttja systemet. Så, nu har hennes syster kommit dit och i farten bjudit dit en massa folk på fest. Jag tror inte hon egentligen känner ens hälften av dem, de flesta har kommit dit i grupp med någon ytligt bekant till henne med förhoppningen om gratis vodka. Jag ser hur Gregor sitter i ett hörn i köket och ser minst lika beklämd ut som sin mamma. Fast mindre trött och mera arg. Jag lyckas till slut slita mig bort från systern för att gå bort till honom. Jag känner mig helt utmattad av alla de skrikiga polska rösterna som svärmar runt omkring mig och föreslår att vi skall gå upp på hans rum så att jag kan hjälpa honom med att göra läxan tills imorgon, men han svarar att han vill stanna hos sin mamma. Som tioåring har han inte mycket makt i sammanhanget men han verkar göra ett tappert försök till att vara moraliskt stöd åt henne. Jag blir rörd och ledsen. Det känns som om han varit med om det här många gånger förr, när jag ser hur han tittar på Irene ser jag spår av både avsky och kärlek.
En timme senare, när en väldigt full och burdus man försökt prata med mig på bruten engelska
lite väl länge, så ger jag Irene en ursäktade blick och går upp för trappan till rummet på övervåningen. Längst upp i trappan sitter Livia med en docka hårt i famnen. Hon kan inte sova förstås, med allt skriket. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra utan sätter mig jämte henne en liten stund. Vi säger inte så mycket, vi bara sitter där. Till slut säger hon att dockan ska sova, reser sig och går iväg. Jag går in och lägger mig med kläderna på. Det känns tryggare, ifall någon full person skulle få för sig att komma in i mitt rum mitt i natten. Jag somnar till slut men sover oroligt.
lördag 27 mars 2010
Dagens Spotifylitsta, en resa från 1975 till 2009
http://open.spotify.com/user/alelajoensson/playlist/0E764YlicUvivCkJ57TrV6
75. Jimmy Castor – The Bertha Butt Boogie
76. Cerrone – Love in C Minor
77. Magic Fly – Magic Fly
78. Phreek – Weekend
79. Candido – Thousand finger man
80.Stacy Lattisaw – Dynamite
81. New Order – Everything’s gone green
82. Gwen Mccrae – Keep the fire buring (UK mix)
83. Culture Club – Time (clock of the heart)
84. Bananrama – Cruel summer
85. Jocelyn Brown – Love's gonna get you
86.Mr Fingers – Can you feel it
87. Frankie Knuckles – Your love
88. Inner City – Good life
89. Neneh Cherry – Buffalo stance
90.Snap- Cult of Snap (Ibiza mix)
91.Primal Scream – Higher than the sun
92. Annie Lennox - Why
93. Underworld - Cowgirl
94. Adamski - N-R-G
95. Chemical Brothers – Song to the siren
96. CJ Bolland – Sugar is sweeter
97. Death in Vegas – Opium Shuffle
98. Usher – Nice and slow
99. Basement Jaxx- Rendez vu
00.Laurent Garnier – Downfall
01. Azzido Da Bass – Dooms night (Timo Maas remix)
02. India. Arie - Video
03. The Knife – Heartbreats
04. Shapeshifters- Lola's theme
05. LCD Sound System – Daft Punk is playing at my house
06. Alex Smoke – Make my day
07. PJ Harvey – When Under ether
08 Chaz Jankel – Glad to know you (Todd Terje remix)
09 Lindström & Christabelle- Babt can't stop
75. Jimmy Castor – The Bertha Butt Boogie
76. Cerrone – Love in C Minor
77. Magic Fly – Magic Fly
78. Phreek – Weekend
79. Candido – Thousand finger man
80.Stacy Lattisaw – Dynamite
81. New Order – Everything’s gone green
82. Gwen Mccrae – Keep the fire buring (UK mix)
83. Culture Club – Time (clock of the heart)
84. Bananrama – Cruel summer
85. Jocelyn Brown – Love's gonna get you
86.Mr Fingers – Can you feel it
87. Frankie Knuckles – Your love
88. Inner City – Good life
89. Neneh Cherry – Buffalo stance
90.Snap- Cult of Snap (Ibiza mix)
91.Primal Scream – Higher than the sun
92. Annie Lennox - Why
93. Underworld - Cowgirl
94. Adamski - N-R-G
95. Chemical Brothers – Song to the siren
96. CJ Bolland – Sugar is sweeter
97. Death in Vegas – Opium Shuffle
98. Usher – Nice and slow
99. Basement Jaxx- Rendez vu
00.Laurent Garnier – Downfall
01. Azzido Da Bass – Dooms night (Timo Maas remix)
02. India. Arie - Video
03. The Knife – Heartbreats
04. Shapeshifters- Lola's theme
05. LCD Sound System – Daft Punk is playing at my house
06. Alex Smoke – Make my day
07. PJ Harvey – When Under ether
08 Chaz Jankel – Glad to know you (Todd Terje remix)
09 Lindström & Christabelle- Babt can't stop
En kortnovell¨som heter: Graffiti.
När jag var tolv år bestämde sig min mamma för att prata blommor och bin med mig. Hon tog inte fram någon pedagogisk 70-tals bok med pojkar och flickor i, hon pratade just om – blommor och bin. Svärmande. Tentaklar. Blommornas pollen. Det var förstås en metafor,och det förstod jag men jag satt som trollbunden. Jag började titta på naturen på ett helt nytt sätt. Det var i april som hon höll det där talet. Det var ganska regnigt kommer jag ihåg. Jag gick ut ändå efter skolan och tittade i rabatterna i villaområdet där vi bodde, tittade på knoppar och skott.
Sommaren när jag var tretton och vi var på semester på Öland blev jag i min nyfikenhet över blomstren där stungen av ett bi. Jag hamnade på intensiven för det visade sig att jag var allergisk mot bin. Det var den semestern. Jag slutade fachineras av bin, men blommorna, jag älskade blommorna. I rummet på barnavårdsavdelningen där jag låg stod en pelagon. Det var en enkel krukväxt som stod där i sin ensamhet och jag vet inte vad Freud skulle säga om det här men nu är jag 37 och har 28 pelagoner hemma.
Den enda bi-drottningen är förstås min mamma och nu som vuxen är jag lite allergisk mot henne också. Hon vill att jag ska skaffa familj. Problemet är att jag inte gillar tjejer. Jag är gay och det vill hon inte acceptera. Det var nog det där med bina. Jag kom på det ungefär då när jag var tretton. Fast egentligen gillar jag inte så värst många killar heller. De tjafsar på om film, böcker och musik. Jag gillar ju blommor mest och det är det inte så många som vill höra mig prata om. Det är svårt att träffa någon som bryr sig om blommor på samma sätt som jag gör. Det finns 250 arter av pelagoner och av dessa har det korsats så att det finns tusen sorter. Den vanligaste heter Pelargonium x hororum. Den har jag ingen av. Jag undrar hur många människotyper det finns, säkert också fler än 250, kanske flera tusen, kanske tiotusen. Undrar då hur stor chansen är att jag ska träffa någon som är som mig? Hur många av min typ kan det finnas i Sverige?
Det är den 28 mars 2008 och det är ingen vanlig dag. Det är ”Årets Pelagondag” på Blomsterfrämjandet. Det finns olika sorters pelargonmänniskor: - de som samlar - de som har samma favorit år från år - de som gillar hängpelargoner. Och så jag. Trodde jag? Vi träffades vid en kruka ”Fire Works Pink Light”. Han kom fram till mig med en kruka ”Adés Elf” och frågade vilken vad min åsikt var om Graffiti. Åh, vad skönt tänkte jag, han vill inte prata hip-hop. Ibland har man tur.
Text - Katja hade samma lite barockkvinnliga former som sin Citroën
”Du är en utav väldigt få som någonsin
sett mig utan smink,” sade hon
och skruvade in en annan radiostation.
”Du är en utav väldigt få som någonsin
sett mig med smink,” sa jag.
Kökets kastruller skallrade där de hängde.
Hon förstod inte popmusik,
hennes passion var opera.
Jag förstod inte opera,
min passion var popmusik.
Men vi möttes upp varje kväll,
ett år, det var i augusti.
Vi delade flaska efter flaska Vouvray,
och skalade hektovis med pistagenötter.
Hon berättade om sitt förhållande till sin mamma.
Det var inte gott.
Men hennes far var värd varenda stavelse
i ordet respekt.
Hon hälsade sällan på dem i Wien
sedan hon flyttat till Salzburg.
Särskilt sedan de opponerat sig
mot hennes val av bil.
En lyxrenoverad Citroën ?.
Jag kunde lika lite om bilar som om opera,
men en sen kväll då vi varit och köpt mera bubblor,
pekade hon på en bil som stod parkerad,
snett i ett gathörn.
Jag log.
En gammal sägen säger,
”Sådan herre, sådan hund.”
Jag undrar om man kan säga så,
om bilar också.
Att man väljer bil omedvetet,
efter sin personlighet. Kanske?
Katja hade samma lite barockkvinnliga former
som sin Citroën.
Jag var på en utställning,
på British Design Museum,
nyligen.
Där hyllade de bilmärket Citroëns formspråk.
På väg tillbaks till hotellet köpte jag
en påse pistagenötter.
Vouvray kan man inte hitta så lätt i London.
Knappt ens specialbeställa genom Systembolaget
i Sverige heller.
När Katja åkt tillbaka till Österrike,
och jag kände mig lite ensam, då
gick jag till ett musikbibliotek.
Där fanns en hel serie lp-skivor, där
klassiska stycken blandades med biografi,
om stora tenorer, sopraner och kompositörer.
Jag lyssnar fortfarande mest på pop,
men kanske borde jag,
nu när vi närmar oss augusti,
köpa en flaska champagne och en skiva,
med Maria Callas?
Kanske också använda allt smink jag köpt,
dagar då jag varit stressad över att jag kanske borde,
vara en sådan där tjej som har mycket smink.
Jag vill också ha en hinna,
att gömma mig bakom,
men jag är för lat.
Vinner jag på Triss skall jag köpa en,
gammal skranglig Citroën CV.Vad säger det om mig?
sett mig utan smink,” sade hon
och skruvade in en annan radiostation.
”Du är en utav väldigt få som någonsin
sett mig med smink,” sa jag.
Kökets kastruller skallrade där de hängde.
Hon förstod inte popmusik,
hennes passion var opera.
Jag förstod inte opera,
min passion var popmusik.
Men vi möttes upp varje kväll,
ett år, det var i augusti.
Vi delade flaska efter flaska Vouvray,
och skalade hektovis med pistagenötter.
Hon berättade om sitt förhållande till sin mamma.
Det var inte gott.
Men hennes far var värd varenda stavelse
i ordet respekt.
Hon hälsade sällan på dem i Wien
sedan hon flyttat till Salzburg.
Särskilt sedan de opponerat sig
mot hennes val av bil.
En lyxrenoverad Citroën ?.
Jag kunde lika lite om bilar som om opera,
men en sen kväll då vi varit och köpt mera bubblor,
pekade hon på en bil som stod parkerad,
snett i ett gathörn.
Jag log.
En gammal sägen säger,
”Sådan herre, sådan hund.”
Jag undrar om man kan säga så,
om bilar också.
Att man väljer bil omedvetet,
efter sin personlighet. Kanske?
Katja hade samma lite barockkvinnliga former
som sin Citroën.
Jag var på en utställning,
på British Design Museum,
nyligen.
Där hyllade de bilmärket Citroëns formspråk.
På väg tillbaks till hotellet köpte jag
en påse pistagenötter.
Vouvray kan man inte hitta så lätt i London.
Knappt ens specialbeställa genom Systembolaget
i Sverige heller.
När Katja åkt tillbaka till Österrike,
och jag kände mig lite ensam, då
gick jag till ett musikbibliotek.
Där fanns en hel serie lp-skivor, där
klassiska stycken blandades med biografi,
om stora tenorer, sopraner och kompositörer.
Jag lyssnar fortfarande mest på pop,
men kanske borde jag,
nu när vi närmar oss augusti,
köpa en flaska champagne och en skiva,
med Maria Callas?
Kanske också använda allt smink jag köpt,
dagar då jag varit stressad över att jag kanske borde,
vara en sådan där tjej som har mycket smink.
Jag vill också ha en hinna,
att gömma mig bakom,
men jag är för lat.
Vinner jag på Triss skall jag köpa en,
gammal skranglig Citroën CV.Vad säger det om mig?
fredag 26 mars 2010
Henry Miller Asleep and Awake
Henry Miller Asleep and Awake - Watch the Documentary Film for Free | Watch Free Documentaries Online | SnagFilms
Filmad när författaren var 81 år, Henry Miller sover och väl vaken ger en resa av idéer om livet, skrivandet, kön, andlighet, mardrömmar, och New York som fångar värme, kraft och uppsluppenhet. Mannen är Henry Miller och rummet är hans badrum. Det är en mirakulös helgedom täckt med bilder och teckningar som samlats in av författaren under loppet av sin långa och givande liv. I sin raspiga klangfulla röst, pekar han på höjdpunkterna i hans improviserade galleri, talar om filosofer, författare, målare, galna kungar, kvinnor och vänner.
Jag väntar på totalrenovering av mitt badrum, efteråt kanske man skulle inreda ett med inspiration utav Henry Miller?
Filmad när författaren var 81 år, Henry Miller sover och väl vaken ger en resa av idéer om livet, skrivandet, kön, andlighet, mardrömmar, och New York som fångar värme, kraft och uppsluppenhet. Mannen är Henry Miller och rummet är hans badrum. Det är en mirakulös helgedom täckt med bilder och teckningar som samlats in av författaren under loppet av sin långa och givande liv. I sin raspiga klangfulla röst, pekar han på höjdpunkterna i hans improviserade galleri, talar om filosofer, författare, målare, galna kungar, kvinnor och vänner.
Jag väntar på totalrenovering av mitt badrum, efteråt kanske man skulle inreda ett med inspiration utav Henry Miller?
Japantips! Jiro Taniguchi - A distant neighbourhood och Osamu Tezuka - Hi no tori (Phoenix)
Igår hoppade jag över Babel för att titta på Kunskapskanalens Tema Japan om Manga. Det var en mycket bra fransk dokumentär. Jag som gillar lite mindre action och mer den japanska underfundigheten och visheten fastnade för reportaget om Jiro Taniguchi och hans mangaserie ”A distant neighbourhood” om en 40-årig man som hamnar i sin hemby och förvandlas till 7 år igen men med all kunskap som han samlat på sig i livet intakt. Mötet med sitt eget framtida öde och hur en vuxen man hanterar barndomen på nytt verkar mycket intressant. Jag har nyss köpt del 1 på Amazon.
En annan japan som är värd att kolla upp klipp av på youtube är Osamu Tezuka och hans Phoenixserie.
http://www.youtube.com/watch?v=ZyMDp6SrUQE
(klistra in, avsnittet är från första delen, den är i tre delar och man kan klicka sig vidare för att se hela, engelsk undertext)
Phoenix handlar om reinkarnation. Varje berättelse omfattar vanligtvis ett sökande efter odödlighet, förkroppsligad av blod från eldfågeln Phoenix. Blodet tros ge evigt liv, men odödlighet i Phoenix är antingen ouppnåelig eller en fruktansvärd förbannelse, medan Buddhist-stil reinkarnation läggs fram som en naturlig väg i livet.
Berättelserna springer fram och tillbaka i tiden, den första, Dawn, äger rum i antiken, och det andra, Future, äger rum i avlägsen framtid. Senare berättelser växlar mellan det förflutna och framtiden, så Tezuka utforskar sina teman i både historiska och science fictionteman, I berättelserna finns flera återkommande karaktärer. En karaktär som heter Saruta visas upprepade gånger, t.ex. i form av olika förfäder och ättlingar, varav alla utstår hårda prövningar i sina respektive epoker.
Tezuka började arbeta på en preliminär version av Phoenix 1954, och serien fortsatte i olika former fram till hans död 1989. Den blev aldrig helt klar.
Några Japantips alltså.
torsdag 25 mars 2010
Beethoven x 5, Spaghetti och Tokaijvin
För någon vecka sedan läste jag ut Murakami's ”Kafka On the Shore. I den boken hamnar en av protagonisterna, lastbilschaffören Hoshino, i ett café där de spelar Beethovens ”Piano Trio No 7 In B Flat Major”. Det blir ett avgörande moment eftersom han tidigare inte brytt sig om klassisk musik. Han får lära sig att den bästa versionen lär vara av ”The Archduke Trio” med medlemarna Arthur Rubinstein, Jascha Heifetz och Emanuel Feuermann.
Jag vet inte vilken version som Beethovenbesatte Schroeder i min favoritserie ”Charlie Brown och hans vänner” tycker är bäst, men jag blev tillräckligt nyfiken för att sätta ihop en Spotifylista med 5 versioner och tolkningar av första satsen, ”Allegro Moderato”. För att inse hur klassisk musik funkar är det kul att jämföra samma verk.
http://open.spotify.com/user/alelajoensson/playlist/3268jOk5s5xtdlx35J4kJi
(kopiera till webbläsaren)
Jag surfade lite om Beethoven och hittade en rolig detalj om hans matvanor, hans favoritmat var pasta med enbart ost samt dyrt ungerskt vin. Så ifall någon vill ha en djupare insikt i Beethovens liv föreslår jag att man köper Château Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos för budget eller Tokaji Aszú 6 Puttonyos 2000 och lyssnar. Kan bli en fin stund?
Dagens Spotifyplaylist
Erik Enocksson - The state the sea left me in
Trentemöller - Take me into your skin
Tosca - Springer
Herbie Hancock - Raindance
Mokira - Ode to the Ode to the street hassle
Kim Cascone - New world rising - New density remix
John Cage - First construction in metal (1939)
Mongolian Jet Set - Clairevoyage
Decomposed subsonic - Atlantic View - Markus Gntner remix
http://open.spotify.com/user/alelajoensson/playlist/2QA72k860PIm38jpjmNf6F
Trentemöller - Take me into your skin
Tosca - Springer
Herbie Hancock - Raindance
Mokira - Ode to the Ode to the street hassle
Kim Cascone - New world rising - New density remix
John Cage - First construction in metal (1939)
Mongolian Jet Set - Clairevoyage
Decomposed subsonic - Atlantic View - Markus Gntner remix
http://open.spotify.com/user/alelajoensson/playlist/2QA72k860PIm38jpjmNf6F
torsdag 4 mars 2010
But didn't it feel like you were on a date?
kan det bara vara ett förspel,
mörkret svepte en kall filt över framtiden
kan vi inte bara beställa pizza?
föraningen om den riktiga kylan var ungefär
Måste du vara så uppriktig?
kanske något extrasensoriskt är på gång?
en improviserad prestanda.
mörkret svepte en kall filt över framtiden
kan vi inte bara beställa pizza?
föraningen om den riktiga kylan var ungefär
Måste du vara så uppriktig?
kanske något extrasensoriskt är på gång?
en improviserad prestanda.
40 jogging on the spot
när snart fyrtio vintrar tränger din panna
och gräver djupa diken i din skönhets rynkor
ditt tonåriga stolta liv, så såg det ut nu...
kommer du att bevara en trasig plätt ogräs?
Därefter ställs det där all din skönhet ligger
lägg på skatten av dina dagar i form utav
40 jogging on the spot, I must achieve!
vad vill du säga med dina egna djupt insjunkna ögon
Om du äter skam och beröm, ännu mer beröm
förtjänar din skönhets enkla användning
Om du kunde besvara den rättvist?
skall summan min beräknas och göra andras ursäkt
styrker med brädan sin skönhet genom din som är en destå större blus.
och gräver djupa diken i din skönhets rynkor
ditt tonåriga stolta liv, så såg det ut nu...
kommer du att bevara en trasig plätt ogräs?
Därefter ställs det där all din skönhet ligger
lägg på skatten av dina dagar i form utav
40 jogging on the spot, I must achieve!
vad vill du säga med dina egna djupt insjunkna ögon
Om du äter skam och beröm, ännu mer beröm
förtjänar din skönhets enkla användning
Om du kunde besvara den rättvist?
skall summan min beräknas och göra andras ursäkt
styrker med brädan sin skönhet genom din som är en destå större blus.
kvällens Spotifylista och lite småtexter på engelska
Milky Globe/Sorcerer - Soft Sea/
Boom Clap Bachelors - L-O-V-E (Kem Fuego mix)
Headset feat Daedelus- Outward sound
Ras G - Dishwasher
Onra and Quetzal - Give Something
Kenneth Bager, Gisli - Fragment Zero...And I kept Dubbin
Lorenz Rhode - Telephone Helicopter Applause Gunshot
Naive New beaters - Live Good - In Flaganti Stoner Mix
Tony Cook Pres Vernon Cheely - Get to the point
http://open.spotify.com/user/alelajoensson/playlist/6kJmS96e7EASN27yZgdCPi
I have a hole in my iceeyes view,
vary, amended,
shift linkage fitfully
make progress, developing
out there there are even brightness
I appreciate the value out of the thouht
to low light, as the carlights that
automatically disappear in the spring.
non-arrival, temporary,
the bias of the thought
DEFIANCE, noisy, rooftops
attracting over on its side
get to the core
fix the length of the thought
miniskirt view
turn on the light in the end.
certain, assured, confident, surprised
voiceless consonants which are over-charged
thoughts are free of duty, an ever so slight reflection,
UMPTEEN things to count on to sixty, and a
ending one with the seventh.
r
cream of soup of shellfish or poultry,
MACAROON on unglaced white porcelain
keep up, slow down
chop in cracking, bridle hunger
look for, plunder bird's nest.
supported by two parties on a reciprocal basis,
cutting tobacco into pieces that resemble eyes.
make a ornitologisk excursion on a birem.
it smells burnt, I'm not easily trimmed.
hazy, BARMY, folly, stupidity.
lying partly over each other.
convey someone's ideal. animated?
can not imagine what he thought about ...
a person's son hangson to his illusions
illustrative examples.
Imago. impregnated with paint.
TANGLED hop, seriously misunderstood.
happy, typical, drunken, rancor
as you can think of possible means.
ANIMOSITY petulant, ill-TIME.
I can not imagine to marry ...
MODERATE, reasonable, fair, inexpensive,
strong wind in medium hot oven.
often in full or put a tape on.
reasonable success, the prudent, moderate, mild,
be discussion leaders, PRESIDE?
confuse, INVOLVED, FALL OUT,
participate in social life, on the dust.
sham battle fight, the mockingbird in the mock sun
model farm, exemplary, ideal
take someone for their exemplary moderateity on tiptoe?
mitts, I give you my lab, carded,
both ladies and gentlemen.
respond to some chilly, I ignore.
not put your fingers between them, let MITTEN warn!
value within reasonable limits, some mediators dull and dry.
century with three bass,
terrace on the height or slope.
terra terra firma.
a shrew, a shrew and a FRETFUL.
round profitable collision.
after a period of cessation vivacity,
when paying the semester end.
border god Terminus territory
he was paid for their efforts
converts, stopt on the firm.
rip, divide, and splitting,
the burst yet, but thanks PRESENT
MOVE AWAY, pull away, disappear,
in class between 4e and 5e
removal men, Remover,
now distant repentance,
cast a hasty, cursory glance at,
incidentally graze.
let your eyes glide over a
glistening, bouncing allusion.
elegant man, charming boy,
Fleet glossy sheen out of fascination.
surrounding Glamis from Glamorgan Shire.
he CRACK eyes on someone else.
Boom Clap Bachelors - L-O-V-E (Kem Fuego mix)
Headset feat Daedelus- Outward sound
Ras G - Dishwasher
Onra and Quetzal - Give Something
Kenneth Bager, Gisli - Fragment Zero...And I kept Dubbin
Lorenz Rhode - Telephone Helicopter Applause Gunshot
Naive New beaters - Live Good - In Flaganti Stoner Mix
Tony Cook Pres Vernon Cheely - Get to the point
http://open.spotify.com/user/alelajoensson/playlist/6kJmS96e7EASN27yZgdCPi
I have a hole in my iceeyes view,
vary, amended,
shift linkage fitfully
make progress, developing
out there there are even brightness
I appreciate the value out of the thouht
to low light, as the carlights that
automatically disappear in the spring.
non-arrival, temporary,
the bias of the thought
DEFIANCE, noisy, rooftops
attracting over on its side
get to the core
fix the length of the thought
miniskirt view
turn on the light in the end.
certain, assured, confident, surprised
voiceless consonants which are over-charged
thoughts are free of duty, an ever so slight reflection,
UMPTEEN things to count on to sixty, and a
ending one with the seventh.
r
cream of soup of shellfish or poultry,
MACAROON on unglaced white porcelain
keep up, slow down
chop in cracking, bridle hunger
look for, plunder bird's nest.
supported by two parties on a reciprocal basis,
cutting tobacco into pieces that resemble eyes.
make a ornitologisk excursion on a birem.
it smells burnt, I'm not easily trimmed.
hazy, BARMY, folly, stupidity.
lying partly over each other.
convey someone's ideal. animated?
can not imagine what he thought about ...
a person's son hangson to his illusions
illustrative examples.
Imago. impregnated with paint.
TANGLED hop, seriously misunderstood.
happy, typical, drunken, rancor
as you can think of possible means.
ANIMOSITY petulant, ill-TIME.
I can not imagine to marry ...
MODERATE, reasonable, fair, inexpensive,
strong wind in medium hot oven.
often in full or put a tape on.
reasonable success, the prudent, moderate, mild,
be discussion leaders, PRESIDE?
confuse, INVOLVED, FALL OUT,
participate in social life, on the dust.
sham battle fight, the mockingbird in the mock sun
model farm, exemplary, ideal
take someone for their exemplary moderateity on tiptoe?
mitts, I give you my lab, carded,
both ladies and gentlemen.
respond to some chilly, I ignore.
not put your fingers between them, let MITTEN warn!
value within reasonable limits, some mediators dull and dry.
century with three bass,
terrace on the height or slope.
terra terra firma.
a shrew, a shrew and a FRETFUL.
round profitable collision.
after a period of cessation vivacity,
when paying the semester end.
border god Terminus territory
he was paid for their efforts
converts, stopt on the firm.
rip, divide, and splitting,
the burst yet, but thanks PRESENT
MOVE AWAY, pull away, disappear,
in class between 4e and 5e
removal men, Remover,
now distant repentance,
cast a hasty, cursory glance at,
incidentally graze.
let your eyes glide over a
glistening, bouncing allusion.
elegant man, charming boy,
Fleet glossy sheen out of fascination.
surrounding Glamis from Glamorgan Shire.
he CRACK eyes on someone else.
måndag 22 februari 2010
b-uppsats, politisk satir för barn - erlend loe
Inledning
Mycket forskning har gjorts inom barn och ungdomslitteraturen om huruvida det finns en specifik barnlitterär estetik. En stor del av barnlitteraturen skrivs i ett slags uppfostrande syfte. I temaböcker om till exempel andra länderbeskriver man lättfattligt och förklarar kulturella skillnader. I böcker som behandlar orättvisor försöker man sätta fingret på varför och förklara. Författaren är ofta en pedagog.
Jag har valt att skriva denna uppsats om de två första i en serie böcker som är fantastiska berättelser för barn (dock satt i en realistisk nu-tid) men ändå behandlar vuxna ämnen som makt, barn och viktproblem, politik, barnäktenskap, våld, djurrätt etc. och som inte förklarar varför. Författaren går alltså delvis emot både det didaktiska och det puritana adaptionstänkandet som i den svenska forskningen utvecklats ibland annat litteraturforskaren Göte Klingbergs studier.1
Det har sagts att författaren inte riktigt var säker på att det var barnböcker han skrivit när han var färdig. Han frågade sitt förlag vad de tyckte när han skickade in dem och de svarade att det var barnböcker. Detta är intressant att veta eftersom det kanske belyser författarens fria sätt att skriva. Loes svar motsvarar alltså nästan författaren Patricia Wrightsons svar på den berömda IBBY-kongressen där man diskuterade den stora frågan “Why do you write for children?”(“I just write my own stories in my own way and send them off to a publisher. He is the one experienced in marketing, and the one investing money in the story; he may not know for whom the story was written, but he is entitled to decide to whom he can sell it”2
I försäljningsinformation om böckerna står det att de är riktade främst till barn mellan 7-9 år. Böckerna är nog snarare av ”dubbel adress” typen än ”single”3 Det är mycket möjligt att ett barn som går i lågstadiet inte förstår det djup som finns i böckerna. Det är kanske är meningen att bara smygbelysa ämnena, att det läsande barnet känner någon form av igenkännelse med sådant som det snappat upp av vuxenvärlden men inte helt förstår. Barn idag lever dock inte enbart i en snäll och trygg bilderboksvärld. De är utsatta för ett massivt utbud via TV, reklam, video och tecknade serier, vilket kan medföra att deras naturliga behov av spänning stegras… Undersökningar har visat att även relativt små barn ofta ser på vuxenprogram på TV…många anser att följden kan bli en viss avtrubbning så att barnen reagerar med trötthet och likgiltighet inför våld av olika slag.4 Det vore intressant att använda böckerna i en högläsningsstudie och sedan fråga barnet som hört historien om vad de uppfattar, att använda Barbara Walls och Zohar Shavits teorier och undersöka ”dualitet”5. Men det finns det inte plats för i denna uppsats.
Syfte, metod och material
Syftet med denna uppsats är att göra en analys utav Erlend Loes första två böcker i serien om Kurt och diskutera hur han bakar in så kallade ”vuxna lite svåra teman” i en bok som främst riktar sig till barn i lågstadiet samt försöka sätta in böckerna i ett litteraturhistoriskt perspektiv.
De två böckerna heter ”Kurt och fisken” samt ”Kurt blir elak”. Det finns två böcker till i serien men de har ännu inte hunnit bli översatta till svenska och jag har valt att inte ta med dem på grund av uppsatsens omfång.
Jag kommer inte göra någon analys som går in på att det är en just norsk författare och ifall det finns en skillnad i norsk och svensk barnlitteratur.(Efter att ha läst ”Den norske barnelitteraturen gjennom 200 år” av Ørjasæter, Leirpoll, Risa, Økland anser jag att tendenserna och genrerna igenstämmer tillräckligt för att kunna använda mig av svensk referenslitttartur) Jag kommer inte heller gå in på illustrationerna eller jämföra Kurtböckerna med Loes övriga romaner som riktar sig till en vuxen läsare mer som än som en kort introduktion av Loe.
De tre böcker som jag huvudsakligen lyft mina analysmetoder från är Lennart Hellsings ”Tankar om barnlitteraturen”, ”Möte med Barnboken” av Lena Kåreland samt ”Läsning för barn”, Redaktion: Gunilla Ambjörnsson och Margareta Strömstedt.
Något om Erlend Loe själv och hans författarskap
Norrmannen Erlend Loe debuterade 1993 med romanen ”Tatt av kvinnen”. I svensk översättning har följande titlar kommit ut: ”Blåst”(svensk titel på Tatt av kvinnen), ”Naiv. Super”, ”Maria & José”,”Fakta om Finland” och ”Expedition L”
Av hans barnböcker har de två första i serien om Kurt blivit översatta till svenska: ”Kurt och fisken” samt ”Kurt blir elak”. På norska har det även kommit ut två till vars norska titlar lyder ”Kurt Quo Vadis” och "Kurt koker hodet", samt barnboken ”Den store røde hunden”.
Utmärkelser han fått är t ex. Cappelenpriset 1997, norska bokhandlarnas pris för romanen ”L” och kritikerpriset för ”Kurt Quo Vadis” som bästa barn och ungdomsbok 1998, samt norska kulturdepartementets barnbokspris.
Innan Loe debuterade som författare har han studerat litteratur och filmvetenskap, frilansat som journalist och inom reklambranchen, jobbat inom psykvården och som lärarvikarie. Han har även skrivit manus till balett, översatt Hal Sirowits dikter, gjort kortfilm, skrivit filmmanus till den i Norge framgångsrika filmen ”Detektor” mm. Nu jobbar han även som filmkonsulent.
Loe blev erkänd som en stor och viktig författare, både i Norge och Sverige, genom sina romaner ”Naiv. Super.” och ”Blåst”. Det genomgripande temat i böckerna är om sin generations problem med att bli vuxna. (Loe är född 1969) I en intervju har han förklarat att ”Min generation har tagit över ett projekt som redan fungerar och det är många som känner att de inte har någon uppgift…Eftersom livet inte har tvingat oss att bli så fördömt praktiska och dugliga som min morfar och hans generation så har vi klarat oss med att bara ha en massa teorier. Det ställer stora krav på oss att ta egna initiativ. Jag har haft svårt att veta vad jag ska använda min energi till. Förr kunde människor känna att de var med i ett sammanhang som var större än de själva. Det paradoxala är att all välfärd och trygghet skapar slöa och vilsna människor.”6
Loe skriver om allmänna problem som vi i dagen samhälle kan känna igen oss i, både i vuxen –och barnböckerna. Loes mål är att få folk att le samtidigt som de tar historien på allvar. På sin hemsida svarar Loe på frågan om vad som är skillnaden med att skriva för barn och för vuxna att: ”…det viktigaste är nog att jag vill att barnböcker skall sluta i en slags optimism, det skall gå någorlunda bra.”7 Loes Kurtböcker slutar med en konkluderande visdom, lite som i en traditionell fabel, men ingen av huvudpersonerna är djur förklädda till människor. Till skillnad från den en-episodiska fabeln är sagan fler-episodisk. Den skiljer sig också från fabeln däri att den har ett optimistiskt slut.8 Och det positiva slutet gör också att det antagligen är mer berättigat att kalla Loes barnböcker för moderna sagor.
På frågan om han själv är vuxen svarar han: ”Jag vet inte om jag är vuxen. Jag är vuxen på det sättet att jag tar ansvar. Jag är medveten om konsekvenserna av mitt handlande, av de beslut jag tar och de saker jag gör. På ett annat sätt är jag barnslig. Livet är väl på det stora hela en blandning mellan lek och allvar.”9
Loes stil är enkel, lättsam, ganska muntlig, humoristisk och uppriktig. Men inbakat i detta har han ett budskap. De flesta barnboksförfattare är väldigt politiskt korrekta, men Loe har gett sig på en mer kanske nyare sorts författarstil. Sagans inneboende optimism ( det lyckliga slutet) är säkert också en viktig faktor i barnsammanhang. Därtill kommer de klara kontrasterna lycka-olycka, svart-vitt, ont-gott, som gör berättelsen tydlig och lätttillgänglig.10
Alla av Loes barnböcker är skrivna i samarbete med Kim Hiorthøy, som gjort illustrationerna, (även till den illustrerade vuxenboken ”Maria & José”). Hiorthøy är även han författare men kanske mest känd som konstnär och musiker. Han sägs vara den person som inspirerat Loe till huvudpersonen i ”Naiv. Super.” och även kommit med grundidéen till ”Den store røde hunden”. Han faxade helt enkelt över en bild av en hund till Loe och sa åt honom att den här hunden skall du skriva en bok om. Dessa två unga herrar jobbar således ganska tätt tillsammans.
Vardagsrealism kontra fantasi i ”Kurt och fisken”
Böckerna utspelar sig i någon sorts nutid. I första boken förstår vi bara att det är i en storstad, men i andra boken blir det uppenbart med platsreferenser att Kurt och hans familj bor i Oslo. Böckerna har förankring i verkligheten men har även fantastiska inslag. Tidsbegreppet är uppluckrat, Loe har valt att använda sig om en mer barnslig syn på tid, det heter, "efter några dagar"," några veckor" eller bara "efter lång tid". Båda böckerna startar i hemmet hos Kurt och hans familj. Huvudpersonerna presenteras och så småningom får vi följa med Kurt till hans arbetsplats där en avgörande händelse infinner sig som skapar grundhistorien till handlingen i boken.
Ramhistorien i "Kurt och fisken" utgår från det att Kurt hittar en otroligt stor fisk på kajen i hamnen där han jobbar som truckförare. Eftersom Kurts chef Gunnar inte kan hitta några uppgifter om en leverans av en jättestor fisk i sina papper och eftersom den ju inte kan ligga kvar på kajen så ger Gunnar Kurt fisken i present sedan Kurt sagt att han och hans familj tycker väldigt mycket om fisk. Kurt och hans fru Anne-Lise resonerar och inser att eftersom de nu har mat för långt tid framöver så behöver de inte jobba på ett tag och med den insikten bestämmer de sig för att segal iväg på en jordenruntresa med trucken och fisken.
Huvudpersonerna i Kurtböckerna är Kurt själv som är truckförare, Anne-Lise som är arkitekt och deras barn Helena, (som i första boken kallas magra Helena men sedan blir tjocka Helena), Lill-Kurt (som även kallas Läsk-Kurt eftersom han hela tiden dricker läsk) samt den yngste familjemedlemmen Bud ( som fått sitt namn av att Anne-Lise tittat mycket på amerikanska tvprogram och förstått att många i USA heter just Bud). En annan återkommande figur är Kurts chef Gunnar på kajen där han fraktar inkommande varor som kommit via båt, Gunnar utmärker sig genom att vara alltigenom reko samt av att han har en ljus röst, nästan som en tants.
Även om det finns barn med som figurer så är det trots allt de vuxna som har de framträdande rollerna i Kurt-böckerna. Ett inte kanske helt vanligt drag i barnlitteraturen. Det är en episk objektiv beskrivning av händelseförloppen, berättaren ger inga personliga kommentarer, de kommentarer till handlingen som kommer upp är sagda ur Kurts mun.
I Kurtböckerna får vi även redan på realistiska fakta om hur familjens vardag ser ut, vi får veta betydligt mycket mer om Kurt och Anne-Lise än om barnen och deras värld (med undantag för Bud och hans vistelse på dagiset som kommer upp i ”Kurt blir elak”).Som tidigare framhållits är barn idag mer än förr isolerade från de vuxnas arbetsmiljö. De ser sällan de vuxna i arbete och vet inte riktigt vad föräldrarna sysslar med på sina jobb. Hemma kopplar föräldrarna ofta av framför TV-n, när hushållssysslorna är avklarade. Detta påverkar bl.a barns sätt att leka. De kan inte som tidigare imitera föräldrarnas arbetsuppgifter, eftersom dessa är okända.11 Vi vet inte om Helena, Lill-Kurt och Bud vet så mycket om sina föräldrars arbetsplats men vi, läsarna får ganska bra insyn till exempel hur det är att jobba som truckförare; att det är stressigt och Kurt ofta får jobba övertid, vad det är för sorts varor som kommer med båt till Norge, hur Kurt och hans arbetskamrater har det på lunchen. Vi får det även klart och tydligt förklarat för oss att Kurt verkligen gillar att köra truck. Hur han blev truckförare berättas med Truckföraren Kurt har varit truckförare i många år. Nästan ända sedan han var liten. Först gick Kurt i skolan som alla barn gör. Det tyckte Kurt inte om och han var ofta sur. Men när Kurt inte behövde gå i skolan längre skaffade han en truck och blev truckförare. Det tycker han mycket bättre om.12
Vi får även veta en del om Anne-Lises arbete som arkitekt. Vad en arkitekt gör förklaras med att: Anne-Lise ritar stora och små hus och ser till att byggmästaren bygger dem rätt. Det är hennes jobb. När husen är klara brukar Kurt komma och titta på dem och säga att Anne-Lise är duktig på att rita hus.13 Vi får också möta Anne-Lises sorgsenhet när hon inser sina yrkesbrister när de är i New York och hon ser alla byggnader hon inte skulle kunna ha klarat av att bygga. Hennes tvekan möter vi kort när de har kommit hem igen och en man ringer till henne och frågar om hon kan rita ett hus åt honom. Hon måste först fråga om det är ett litet eller ett stort hus och hon tackar inte jag till jobbet förrän hon fått klart för sig att det är ett alldeles vanligt och ganska litet hus.
När det gäller hur Kurt och hans familj har det på vardagen så är de som en vanlig familj på 90-00 talet. I ”Kurt blir elak” beskrivs vardagstristessen så här: På kvällarna sitter hela familjen ofta i vardagsrummet och ser på något tråkigt teveprogram. Först tröttnar Bud. Vad tråkigt det är, säger han. Och så tar Anne-Lise med sig honom till hans säng och lägger honom. Sedan tröttnar Läsk-Kurt. Vilket idiotiskt teveprogram, säger han. Så tar han med sig sin läsk in på rummet och går och lägger sig. Den tredje som inte står ut är Tjocka Helena. Det här orkar jag inte titta på, säger hon. Så tar hon med sig en veckotidning och lägger sig och läser. Strax efter tröttnar Kurt och Anne-Lise. Det här var ju otroligt tråkigt, säger Kurt. Ja visst är det tråkigt, svarar Anne-Lise. Så stänger de av teven och borstar tänderna och går och lägger sig.14 Det här är en vardagsrealism som så många familjer kan känna igen sig i.Vi får också vara med om att familjen grälar båda böckerna, men också att de hyser kärlek till varandra, som till exempel i Brasilien när Bud sväljer en mass saltvatten. Det är saltvatten, förklarar Anne-Lise. Saltvatten är inte bra att dricka. Man kan bada i saltvatten, eller segla på det men inte dricka det. Bud börjar gråta, för han mår inte bra när Kurt och anne-Lise är arga och oroliga. De tröstar honom, och Kurt ber om ursäkt för att han kallade Bud för rumpstump. Han tar tillbaka det15 Och på stranden mitt i dansen och firandet får vi höra att: Kurt och Anne-Lise dansar också, och Kurt säger att han är kär i anne-Lise fast det var så länge sedan de träffade varandra.16 Det är också intressant att de har ett familjeråd med demokratisk handuppräckning när de ska bestämma om de skall åka till Afrika eller inte,Kurt förlorar. Men det är inte alltid det funkar, efter Afrika blir Kurt sur och bestämmer trots att han förlorar i röstningen.
Kurtböckerna är typiska för 1990-talets litteratur på många sätt i och med att Loe blandar realism med fantasi. Fantasi och realism behöver inte utesluta varandra. De fantastiska berättelserna kan på många sätt spegla verkligheten och har inte så sällan ett politiskt eller socialt budskap.17 Det finns även inslag av nonsensberättelse och den genomsyras av humor och även av ironi. Handlingen startar väldigt realistisk med presentarionen av Kurt och familjen och deras ganska vanliga liv. Det fantastiska börjar när Kurt hittar fisken på kajen och tar med sig den hem. Det är orealistiskt att de flyter med trucken och fisken på havet och att de kör i en truck på Antarktis, men skildringen av hur det kan vara i en storstad som New York eller hur de badar på stranden i Brasilien är realistiskt. Fisken är fantastisk och de gör ett antal fantastiska saker men de reser inte i någon annan fantasivärld, det fantastiska händer på vårt jordklot.
Vuxna teman och sensmoraler
I barnlitteraturen var flera tabun länge fasta och orubbliga, man fick inte ta upp ämnen som: Gud, sex, döden och politiken. Liberalerna tummade först på sex och sedan på döden och Gud. Så småningom kom politiken.18
I den första boken om Kurt och hans familj snuddar vi vid en hel del mer eller mindre tabubelagda ämnen som barns relation till sin vikt och mat, (anorexi/övervikt), varför folk har vapen, barnäktenskap, misshandel av djur osv. Detta verkar valda ämnen som Loe helt medvetet har velat blanda in i denna jorden runt resa som annars skulle bli en vanlig fantasihistoria. Första boken är lite tvekande på väg mot olika politiska idéer och värderingar, men det märks senare tydligare i ”Kurt blir elak” (och kanske ytterligare i de två böcker jag inte valt att behandla i denna uppsats, där grundtemat är viljan att göra något betydande för världen och illegal immigration) att det är just detta som är Loes säregna stil.Det finns böcker skrivna för barn – alltså inte bearbetningar- som visserligen är noga med att vara underhållande men som dessutom vill ge något mer: mer av känsloupplevelse eller fantasiupplevelse, mer av orientering i tillvaron, mer av moralisk lärdom.19 Jag nämner redan i inledningen att Loe inte var säker på om det egentligen var en barnbok han hade skrivit, men han använder ändå olika grepp som kan ses som hämtade ur barn- och ungdomslitteraturen historiska utveckling.
Under 1970-talet dominerade realismen starkt inom barnlitteraturen, det var socialrealismens decennium, då den politiska barnboken slog igenom och lät tala mycket om sig i kritik och debatt.1980-talets mer individualistiska inriktning i kombination med intresset för myt och saga banade väg för den fantastiska berättelsen. Men den realistiska litteraturen levde vidare även om den tog sig nya former och uttryck. Den fick en mer framträdande psykologiserande inriktning med tonvikt på existentiella frågor och skilde sig från tidigare böcker av detta slag genom att även ha en slagsida åt det mystiska.20
Vad som är intressant med Kurtböckerna är ju att det trots allt är de vuxna som är huvud-figurerna, i motsats till den största delen av barnlitteraturen där huvudpersonen oftast är ett barn. Infallsvinkeln bör om möjligt vara från barnsidan, inte från vuxensidan.21 En barnbok skall handla om barn eller någon figur som barn kan identifiera sig med, vara lättläst, inte för tjock och helst ha många bilder….22 Men Kurt är ju en speciell sorts pappa och gör saker som normala vuxna inte skulle göra. Han är mycket barnslig. Det märks till exempel när han får 50 miljoner kronor i ”Kurt blir elak” och på listan han skriver över vad han vill ha står det bl.a. en studsmatta, en jättelång bilbana och en stor maskin som kan såga i asfalt och betong. Vad han gör när han blivit rik och slutat jobba är bland annat att borra hål i alla möbler och i väggarna i deras hus. Sådär uppträder ju inte ofta en pappa i barnböckerna. Omvänd fighter-relation, Kurt rasar som barnet brukar göra och detta leder till komik, men kanske kan detäven hos vissa barn iakttas med en viss skrämsel. Vuxna brukar ju inte reagera sådär. Det är nog ganska ovanligt med en vuxen person som Kurt i barnböcker överhuvudtaget, och det är nog lite det som gjort dem så unika och omtyckta även hos vuxna. Men Kurt beter sig inte illa ostraffat, lille Bud härmar Kurt och borrar hål på saker på sitt dagis och blir hemskickad. …moderna bilderböcker visar att skillnaden mellan barnets och den vuxnes värld inte är lika tydlig som tidigare. Den vuxne har förbarnsligast medan barnet framstår som mer vuxet.23 Föräldrarollens förändring i barnboken under 1900-talet går från den auktoritäre uppfostraren via ett mer jämbördigt kamratskap till föräldern.24 Dessa påstående tilltar även i kraft i ”Kurt blir elak” där den lille 2-3årige sonen Bud tar över och leder valkampanjen när Kurt bestämt sig för att bli statsminister.
En tanke som slår mig är att det hade varit mycket mer traditionellt om familjen hade varit av en djursort med mänskliga egenskaper, något som är så vanligt i barnlitteraturen som grepp för att beskriva mänskigt beteende men att ändå hålla det borta från den reella verkligheten. Av någon anledning är det mycket lättare att stå till svarsför en muspappa som gör otyg än med en trots allt ganska realistik truckförarepappa.
I ”Kurt och fisken” får vi över huvudtaget möta ett antal vuxenfigurer som visar på vuxet beteende som säkert kan verka underligt i barnens ögon. På resan möter de till exempel en äventyrsresande, som på frågan varför han vill åka till Sydpolen svarar: Något måste man göra, säger han. Och när man väl är ute och åker skidor så är det bra att ha ett ställe att åka till. Då vet man att när man kommer dit, så har man åkt klart. Annars blir det ju bara att man åker och åker och aldrig stannar25 Men också bilmekanikern i Indien som vill gifta sig med den blott 12-åriga Helena blir säkert konstig för ett barn. När han kommer med alla sina fyra hundra vänner kommenterar Kurt lite besvärat kanske hur många det är och då svarar mekanikern att :Det är för att jag är så trevlig och populär26. När de flytt undan mekanikern och hans vänner som attackerat familjen med kasta igelkottar, sten, tallrikar, ägg och vattenbufflar efter trucken och är rädda förklarar Kurt om hur det är med människor ibland och säger:…att om någon säger att de är trevliga och populära så är det inte alls säkert att det stämmer, och de kan till och med hända att de som säger att de är trevliga och populära är mindre trevliga och populära än de som inte säger att de är det27.
Jag har redan nämnt att böckerna har lite fabelsensmoral som är inpusslad in i handlingen.
Fabeln har en synnerligen konis byggnad.Den är grundad på en enda episod eller anekdot, där förmänskligande djur får veta vilka konsekvenser en viss handling kan få. Slutet på fabeln inskärper den moraliska konklusionen i en sentens, som ställer läsaren på ett visst prov: det gäller ju att tolka ett orsakssammanhang.28
Den avslutande meningen i ”Kurt och fisken” lyder: Det är nästan otroligt vad man kan göra bara man har en tillräckligt stor fisk29. Kurt och fisken har dock flera anekdoter som ger visshet om olika saker, men det blir en rolig humoristisk slutmening för alla som någon gång läst fabler.Motsvarande sista meningen i ”Kurt blir elak” lyder: Det är nästan otroligt hur rik och elak man kan bli bara man har en diamant som är tillräckigt stor.30 Man skulle nog kunna åberopa fabeln som slutar ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”,som accompanjerande slutcitat, men Loe är vitsigare än att göra för tydliga pastischer.
-barns relation till vikt och mat
Det är intressant att Loe valt att låta oss möta Helena och hennes historia. Hon går ju från att kallas Magra Helena i första boken till att istället bli tjocka Helena. I början av boken får vi veta att När hon föddes var hon så mager att barnmorskan var tvungen att ringa hem till sin familj och berätta om det. Eftersom hon är så mager kallar de henne magra Helena. Till och med lärarna i skolan kallar henne det. Och Helena tycker det är helt okej.31 När de äter sin första måltid av fisken som Kurt fått får vi vidare se att Helena plötsligt får upp matlusten. Fisken är jättegod. Och magra Helena tar om två gånger och det har aldrig hänt förut. Hon som är så mager brukar nästan inte äta någonting.32 Senare på resan när de ätit fisk många dagar får vi veta att Hon är inte så smal längre, Helena. Hon har ätit så mycket att hon har blivit en helt vanlig flicka. Varken tjock eller smal.33 Och när de hunnit till Antarktis får vi höra att Helena börjar nästan bli tjock nu. Hon har fått en liten dubbelhaka, men hon är minst lika söt som förut och dessutom väldigt nöjd och glad.34 Och till slut får vi höra att Helena har blivit tjock av all fiskätning. De har börjat kalla henne tjocka Helena, och det tycker Helena om. Hon gillade aldrig att vara så mager. Det är bra att man kan förändras, tycker hon.35
Att prata med lågstadiebarn om vikt och kroppsfixering kan nog inte vara så lätt, men eftersom problem som anorexi(och även komplex över övervikt) går ner lägre och lägre i åldrarna kanske det kan vara lämpligt med just den här sortens figurer även i böcker för lågstadiet. När de i Frankrike möter en kock får vi även höra hur viktigt det är med motion inbakat i texten och frisk och sundhets sensmoralen är komplett:Och Jean Pierre berättar att mat är det bästa han vet, och att han äter så mycket som möjligt varje dag. Men på kvällarna tar han en lång joggingtur, förklarar han. På det viset undviker han att bli tjock, och så blir han sugen på att äta ännu mer.36 I samband med mötet med Jean Pierre, den franske kocken får vi också ytterligare uppfostrande kunskap som Kurt upplyser sina barn om, det är när Jean Pierre ger bort sin läskmaskin till Läsk-Kurt och Kurt ger i gengäld kocken en extra stor bit av fisken. När man får en present ska man alltid ge något tillbaka, säger Kurt. Det är viktigt.37
Barn behöver mat för att växa och för att må bra. Mat, måltider och ätande ät ytterst centralt i barnkulturen och det finnd förvisso idag också en välutvecklad matkultur för barn. 38
Fisk är traditionellt något som barn reagerat på att de inte gillar. Fisken står kanske i motsats till Läsk-Kurt som genom hela serien av Kurtböcker dricker liter efter liter med läsk. Vi möts av Anne-Lises missmod över detta men det instiftas inget förbud. Läsk står vanligtvis för någonting barnet gärna vill ha omåttliga mängder utav, det är lite busigt att dricka läsk. Läsk är någonting som mycket symboliserar barnets värld. Det onyttiga och goda - lite utav barnkalas. Loe verkar ha velat gestalta ett modernt förhållande till mat; inte bara av godo utan även med negativa effekter gällande barn allt störra fixering vid kroppsvikt.
-barnäktenskap / storstadsalienation och vapen / djurrättsfrågan
Det går inte att bygga en mur kring barnen och låtsas som om ingen fara fanns. Det obekanta är det som är det mest skrämmande - och för barnen är mycket obekant.39
Det mest skrämmande avsnittet för ett barn att läsa och det som de troligen känner till minst information om är nog avsnittet när bilmekanikern Kahn försöker köpa Helena för trettio vattenbufflar.När Anne-Lise förklarar för Kahn att Helena bara är ett barn och måste gå färdigt skolan och att hon dessutom själv måste få bestämma sig för vem hon vill gifta sig med så blir Kahn väldigt arg. Han reser sig upp och kastar sin tallrik i marken och ropar fula saker på indiska. Och alla hans vänner blir också arga och tokiga. Kurt och Anne-Lise samlar ihop barnen och kastar sig in i trucken och kör allt vad de kan…De kör tills det blir mörkt, och de kör hela natten och hela nästa dag, och de är rädda hela tiden. Men räddast är Helena som nästan blev bortgift med Kahn. 40 Det kanske vore lätt att tolka detta som ett litet rasistiskt uttalande och att man inte ska få detta som enda intryck av Indien. Men barnäktenskap fullbordas och finns i verkligheten och varför skall inte barnet kunna få bli medvetet om detta? De har säkert stött på bra mycket värre skildringar av den grymma verkligheten genom allsköns Disney-film med dess generaliseringar eller för all del i gamla folksagor.Det säga ofta att folksagorna skall vara så utmärkta som moralisk orientering. I och för sig är dessa sagor emellertid inte påfallande moraliska. De skildrar livet som det är, med skurkar och bovar och bedragare såväl som ädla hjältar och hjältinnor. Här ryms allt från nattsvarta bovstreck till grymmaste sadism till den skiraste poesi, men det goda segrar långtifrån alltid. Oftast är det reana råstyrkan eller påhittigheten och finurligheten som segrar.41
Beskrivningen av alienationen och om farorna i en storstad som New York är även den ett försök att baka in och belysa verkliga förhållanden fast på kanske ett ganska så förenklat synsätt. Hela dagen kör de omkring i den stora staden och tittar på husen och alla människorna. En del ler, men andra ser allvarliga ut och har pistoler i väskan. Så är det ibland i stora städer, förklarar Kurt. Folk blir så rädda för varandra att de måste ha pistoler så att de kan skjuta på någon om de blir skrämda.42
Vi möter även lite förenklade förklaringar till varför en del djur måste få leva i det fria. Efter ett par dagars bad och sol i Brasilen bestämmer familjen sig för att resa vidare till Afrika men de tar fel på vägen och hamnar i Antarktis istället. Bud får lära sig att de inte går för sig att ta med sig pingviner från deras hem hur som helst, om folk bara gick omkring och tog med sig alla pingviner de ville ha. Då hade det nog blivit tråkigt att vara pingvin.43 Ett lättsamt sätt att förklara att pingvinen inte hade mått så bra av att leva i till exempelvis Oslo. Loe kommer tillbaka till att man skall vara snäll mot djuren i det väldigt korta avsnittet av resan genom Spanien. Där får vi läsa att: De ser några män i vackra dräkter som springer efter stora tjurar. Det är nästan som någon slags sport. Den går ut på att männen ska springa omkring och sticka vassa pinnar i tjurarna och hoppa över tjurarnas rygga då och då…Nej det här var för dumt, säger Kurt. Kan de inte ha tjurarna till något bättre än att sticka pinnar i dem vill jag inte titta på.44 Onödigt dödande av djur är ständigt aktuellt. Mycket debatt sker i media om till exempel kontroversiella konstnärer som blandar in djurlik i sin konst. Något som är svårt att förklara för små barn, men som ju pågår i vår verklighet.
Reseskildringar / äventyr
I Sverige börjar man mera målmedvetet på 1950-talet intressera sig för främmande länder. Vi får, i alla fall i Sverige, framför allt en förnämlig fotografisk bilderbok till exempel av fotografer som Anna Riwkin…På 1970-talet har vi en serie bilderböcker som bland annat tog upp det politiska våldet, fattigdomen…Försöken att konkretisera dessa problem för barn har i vissa fall lett till drastiskt brutala effekter i framställningen…Böcker från det senare 70-talet tycks mer inriktade på att visa de sociokulturella förhållanderna. 45
Men i de flesta böcker inom barnlitteraturen, från vilken tidsepok den än är gjorda, får de möta andra - just barn i främmande länder, inte mest vuxna som i Kurt-böckerna. Om vi tänker på barnets orientering i tid och rum så sker den ju bildligt i en serie koncentriska ringar med hemmet som medelpunkt. Först vet barnet bara om sin säng, sedan upptäcker det sitt sovrum...och blir så småningom förtrogen med det hus eller den våning där det bor...Det upptäcker andra miljöer - om sommaren på landet till exempel, om det är ett stadsbarn...och i efterhand medveten om att det bor i ett land som heter Sverige - och utanför detta land finns andra länder, alla belägna på ett klot som heter Jorden. (förenklad framställning)46 Det är också ett faktum att de senare åren med högkonjuktur i Sverige( och även i Norge) gjort att de flest barnfamiljer har råd med utlandssemestrar, de flesta familjer åker åtminstone på en charterresa om året om jag får generalisera. Jag tror även att flera tvkanaler och kabelfenomenet gjort att barn har mer information än någonsin om andra länder. Trots detta är reseskildringen ett vanligt grepp i barnlitteraturen - fortfarande.
Jag vet inte detta som ett faktum men jag anar att Loe i början av arbetet med ”Kurt och fisken” bestämde sig för att göra en reseskildring och att det var under skrivandets gång som han började hitta på alla de bi-teman som kommer upp och senare bestämt sig för att det var de vad jag kallar ”vuxna” verklighetsbilderna som var hans gebit. Men själva resandet är ett tacksamt grepp för att belysa problem, läsaren får lära sig geografi och om andra länders kulturer samtidigt som boken huvudpersoner får det. Strukturen hem-äventyr-återkomst har i berättelsen av denna typ gärna en moralisk implikation. Resan bort får en fostrande betydelse. Huvudpersonen utvecklas eller förändras i en riktning som beror av tidens ideologi och sociala förutsättningar.47
Jag ska inte göra en djupare analys av att ”Kurt och fisken” är en jordenrunt-berättelse, det är inte min huvudsakliga uppgift, men jag tyckte ändå det var motiverat att resonera litet om fenomenet.
Frågor om pengar och makt i ”Kurt blir elak”
Den övervägande massan av barnböcker genom åren har inte varit öppet politisk. Det har snarare varit så att politik ansetts som inte bara förbjudet och olämpligt, utan också ointressant i barnböckernas värld. Barn och politik har inte hört ihop.48
Den andra boken börjar liksom den första med att placera familjen i deras vardag. Den hänvisar till den fösta boken när Kurt och Anne-Lise ligger i sängen och tänker tillbaka på när de var ute och reste. Jag hade gott kunnat tänka mig att resa lite mer, säger Kurt. Vi har inte pengar så det räcker, säger Anne-Lise49. Efter en stund funderande frågar sig Kurt varför somliga har pengar och somliga inte. Anne-Lise svarar på det att somliga kanske har tur och somliga otur och att de har vad de behöver och inte ska klaga. Men Kurt vill gärna klaga lite och tycker att eftersom de har tråkigt ibland så har de otur och om ifall att han hade mycket pengar så är han säker på att han hade haft roligt jämt. Det tycker Anne-Lise är strunt och säger att hon inte skulle vilja ha mycket pengar, bara lite i såfall. När de vaknar dagen efter frågar Kurt Anne-Lise varför i hela friden hon inte skulle vilja ha mycket pengar och då säger Anne-Lise att Om man har för mycket pengar kan det nämligen hända att man glömmer bort att vara snäll,50 och att …jag har hört talas om en man som fick mycket pengar och han blev elak51. Kurt tycker allt låter löjligt och att han då någonsin aldrig skulle bli elak.
Men Kurt blir elak. Han räddar livet på en matros och får som tack en diamant som är värd 50 miljoner kronor. Så han blir först rik – och sedan elak. Både mot sin familj och hans maktbegär driver honom till slut att försöka bli statsminister och när han misslyckas löper han amok på stan och förstör tillräckligt för att hamna i fängelse och får till slut böta alla pengarna. Och boken slutar med att han är han tillbaka där han startade, men många erfarenheter rikare.
Sitt värde har det (barnet) fått av det faktum att det en gång skulle bli vuxen och då, hoppades man, kunna komma att bli en nyttig medborgare, en god kristen och en trofast fosterlandsförsvarare. Nu skulle man kanske hellre säga att vi skall vårda detta barn och försöka göra det till en redlig skattebetalare, en ansvarsmedveten väljare och en effektiv produktionsfaktor i vårt näringsliv... barnet- en människa med ett ligitimt behov också i nuet och inte bara i framtiden. Barnboken mål är därför inte bara att ge uppfostran på lång sikt utan även upplevelser i nuet och glädje för stunden.52 Nu var det ju så att en av orsakerna till att man alls började skriva särskilda böcker för barn var just politisk. Man sökte, på Lockes och upplysarnas tid, olika vägar att påverka barnen, olika sätt att lära dem nyttiga saker. Man hade upptäckt att vägen till kunskap blir kortare om den är lustig och nöjsam.53 Och det är ganska komiskt, allt som händer efter att Kurt blivit rik. Men som i första boken kommer ett antal vuxna ämnen att blandas in i manuset. Vi får oss en släng familjerätt när Anne-Lise blir fundersam och ifrågasätter om pengarna är lika mycket hennes? På det svarar Kurt att det kan de ju inte vara eftersom hon sagt att hon inte vill ha mycket pengar och att hon inte kan ändra sig nu eftersom hon är en vuxen och inte bara kan byta åsikter hur som helst.54
Boken ger oss också en, vad jag anser, bra förenklad förklaring av vad kapitalism går ut på. Kurt köper en tidning som heter ”Dina pengar” och läser där att om man har mycket pengar, men vill ha ännu mer, så kan man köpa saker billigt och sälja dem dyrt55. Kurt tycker det låter smart men ju mer han läser ju mer kommer han underfund med att alla som är med i tidningen är direktörer och chefer av olika slag. Folk som får bestämma, fast de inte har lika mycket pengar som Kurt. Det tycker Kurt är orättvist. Kurt funderar således på vem som bestämmer egentligen och kommer fram till att Kungen kanske gör det, men att kung kan han ju inte bli för det kan bara prinsar bli. Men så kommer han på att han kan bli statsminister för de bestämmer otroligt mycket och är dessutom på teve nästan varje dag Valkampanjer sätter igång med Bud som närmaste medhjälpare. De gör en valaffisch. Kurt vill först att det skall stå Kurt är bäst, Kurt är bäst, Kurt-Kurt-Kurt, Bäst-bäst-Bäst, Heja-Heja-Heja, men Bud ringer några experter och tillslut står det En värld, En framtid, Rösta på trygghet, Rösta på Kurt.56
Så sätter kampanjen igång och Bud ringer runt och berättar om hur snäll Kurt är och hur bra han är på att köra truck, när det kommer kniviga frågor som vad Kurt tycker jordbruk och fiske så svarar Kurt först att han tycker båda är väldigt viktiga, men tillägger sedan att han tycker så mycket om fisk att han är villig att ta av sina egna pengar om fiskarna eller bönderna skulle behöva något. Fast han avslöjar sedan för Bud att det det är bara sånt man säger och att ifall någon påminner honom om det han lovat så är det bara att neka.57 Så närmar sig valet och Bud och Kurt åker runt i landet med jetplan och får en rad frågor. Kurt svarar mest att Det fixar jag…Rösta på mig så ordnar det sig.58 så blir det dagen före valet och Kurt sitter med i en tevedebatt. Men Kurt får nästan ingenting sagt, när programledaren till exempel frågar vad han tycker om valfångst säger han Valen är ju ett stort djur, och smakar gott gör den också, men den trivs väl bäst när man inte skjuter på den.59
Vi får alltså här en bild av hur media fungerar och hur en valkampanj kan gå till. Men i slutändan får Kurt bara en röst – sin egen och då slår det slint. Först börjar han borra sönder huset men sedan kör han iväg med en stor maskin som kan såga i asfalt och betong som han köpt. Han åker iväg och sågar i marken hej vilt så folk blir vettskrämda. Han sågar sönder allt så det till sist kommer en massa poliser och helikoptrar efter honom. Han sågar sig mot centrum och Anne-Lise och barnen sitter hemma och ser allt på teve. Det ringer och radion vill att Anne-Lise skall försöka ropa ut något genom dem som kan få Kurt att stanna. Hon säger Alla kan ju inte bli statsminister, Kurt. Men du är ju bäst i världen på at köra truck, och jag vill att du ska veta att jag tycker om dig, fast du är lite galen och elak. Sluta såga och kom hem.60 Men Kurt hör inte maskinen väsnas för mycket. Kurt kör vidare mot Stortinget. Han kommer fram och börjar såga sig genom väggen men så tar bensinen slut. Då stormar polisen honom och sätter honom i fängelse. Fängelset är så tråkigt att Kurt ångrar sig efter bara en kvart. Nästa dagen står det i tidningarna Förlorade valet-blev elak,61 och så har människor som känt Kurt blivit intervjuade.
Den öppet politiska barnbokens syfte är då att påverka sina läsare så att de ser klarare, förstår bättre. Dess syfte är att, på olika nivåer, förklara sammanhang och förmedla användbara kunskaper. 62 Kurt försvarar sig med att han aldrig kommer att göra om det, att han inte var sig själv, att han var rasande och inte tänkte sig för. Kurt frågar domaren om han aldrig varit sådan. Det säger domaren att det har han faktiskt men Kurt får i alla fall betala fyrtion miljoner kronor i böter för allt han förstört, annars hamnar han i fängelse. Kurt går till posten och betalar böterna så fort han kommit hem. Sedan är allt, som sagt,tillbaka där det började, en halvtråkig vardag framför teven
Det är inte så många barnböcker som tar upp sådana här stora politiska frågor, ofta tenderar den sortens litteratur att bli förenklade faktaböcker… ett problem med alla de här problemorienterade böckerna som har att göra just med verklighetsanknytningen. De blir ofta inte riktigt verkliga. Och det beror, tror jag, på att de spaltar upp problemen så noga. De sektoriserar livet, tar ett problem i taget, beskriver det, löser det.63
Det kan nog finnas en hel del barn, även små, som kan lära sig ett och annat från den här boken. De kommer inte att förstår den djupa tematiken men om de har boken hemma och läser den ett par gånger så kanske de blir nyfikna och frågar mamma eller pappa ett par frågor när till exempel Göran Persson dyker upp i teven.
Vad är rikat mer åt den vuxna läsaren och vad åt barnet
Det svåra är att på en gång vara enkel och subtil, att berätta på ett sätt som riktar sig till barnen och samtidigt har övertoner som kan avlyssnas av vuxna. Ty de vuxna läsarna finns i realiteten alltid med någonstans i bakgrunden.64
en barnbok skall handla om barn eller någon figur som barn kan identifiera sig med, vara lättläst, inte för tjock och helst ha många bilder…Gränsdragningen mellan barn- och vuxenbok är emellertid inte självklar. Den beror ytterst på förlagets marknadsföring och lansering av boken ifråga.65
Men den humorform som används en hel del i Kurtböckerna och främst i ”Kurt blir elak” är satir.
Det är inte ofta satir förekommer i barnprogram (eller böcker förf anmärkning). Förklaringen är naturlig: det är svårt att parodiera och ironisera över samhällsföreteelser för en publik som saknar erfarenheter och djupare kunskaper om sådana företeelser. Det är inte förrän barn börjar följa med i massmediernas nyhetsreportage som de kan uppskatta satir på dess högsta nivå. En drift med de politiska partiera i ett tv-program uppskattas inte alls bland barn i 8-9 årsåldern.66
När en sketch är mycket skickligt uppbyggd kan det finnas både visuell komik, verbal vitsighet och satir inbyggd. Sådana sketcher fungerar över alla åldersgränser. Små barn roas av det visuella, äldre barn kan dessutom uppskatta den verbala vitsigheten och vuxna kan även uppskatta satiren.67
Dagens barnbok är i mycket en spegel av de sociala förändringar som skett i samhället, där bristen på sensibilitet och meningsfulla sammanhang samt en tilltagande känsla av overklighet och alienation är karaktäristiska kännetecken…Vad gäller själva berättandet finns en tendens att sudda ut gränserna mellan högt och lågt i kulturen. Genrer blandas och humor, parodi och ironi är ofta använda stilmedel.68
författare med erfarenhet av både barndom och vuxenliv och med barn som mottagare69
Den moderna bilderboken är många gånger dubbelbottnad och har en stor koplexitet både i tal och bild, vilket gör att den ofta inte bara riktar sig till förskolebarn utan går betydligt högre upp i åldrarna, man talar om bilderbokens ”dubbla” tilltal.
Bilderboken har blivit en allåldersbok, där de flesta genrer och vitt skilda ämnen och motiv beblandas. Vardagsrealism varvas med absurditeter och den moderna bilderboken är heller inte främmande för att ta upp livsåskådningsfrågor till diskussion.70
Men trots de allvarligare teman som kommer upp i Kurtböckerna är de också väldigt roliga.
Hos Freud kan humorn ses som en psykologisk skyddsmekanism. Man reducerar allvaret i en situation genom att skämta om den för att undvika negativa känslor(Freud 1905)71
Under de första levnadsåren kan barn bara uppfatta humor genom syn – och ljudintryck som inte stämmer överens med vad de förväntar sig. De kan skratta åt roliga grimaser och läten. De kan däremot inte uppfatta mer abstrakt och verbal humor, typ vitsar och gåtor. Kring 7-årsåldern börjar andra humorformer att uppskattas. Det logiska tänkandet formas. Skämt som bryter mot logikens lagar uppskattas allt mer 72
Tidigare erfarenheter spelar också in. Vi måste ha ett visst mått av kunskaper och erfarenheter för att upptäcka avvikelser från det normala. Vi måste veta hur det egentligen skulle vara för att upptäcka det komiska. Situationen måste också vara överdriven eller absurd så att vi snabbt upptäcker förvrängningen.73
Kurt är lite som en clownfigur trots att han är pappa.
Däremot kan barn ibland ha svårt för viss typ av sjuk humor, t ex där det finns psykologiska undertoner.De känner medkänsla och då utebliver humorupplevelsen. Däremot roas de av insal som kan betraktas som ren pajkastningshumor, t ex när man kastar tårta på ev tv eller mosar in ansiktet med banan…74
Barnen vet mer än huvudpersonen är ett klassiskt trick.75
Antagligen är det därför som de verkligt kloka författarna av barnböcker skriver på ett sätt som har något att säga till både barn och vuxna. De strävar efter att på en gång vinna barnens gillande och föräldrarnas, lärarnas, bibliotekariernas godkännande. Jag tror att de gör rätt i detta också av det skälet att de därigenom motverkar den klyfta som kan finnas mellan barnens och de vuxnas världar.76
Det kan inte finnas en riktigt bra barnbok, som inte är bra också för vuxna. (John Landquist)77
Sven Wernström: “En barnbok kan handla om samma saker som en vuxenbok. Det som är viktigt för vuxna är också viktigt för barn. Skillnaden bör inte ligga i ämnesvalet utan i sättet att berätta”( Skrivandets hantverk, 1979, s 90)78
Men som Lennart Hellsing anmärkte: ”som generell regel är yttrandet lika berättigat som att säga att kriteriet på en god barnkappa är att den passar vuxna lika bra- barnen kan ju växa i den79
Slutdiskussion
Varje bra författare har en målsättning...ibland kanske han inte kan säga vart han vill komma, men målet finns där, medveten eller omedveten.80
Det finns en vuxenlitteratur som är ren underhållningslitteratur…Det finns också en vuxenlitteratur som inte är ren underhållning, fast den i mycket iakttar samma konventioner. Den lyckas nämligen säga mer om människans förhållande till liv och död, till medmänniskor och samhälle…Jag antar nu att det förhåller sig i princip samma sätt inom den littertur som skrivs direkt för barn. 81 Ju mer sagor vi ger barnen - desto mer saklig upplysning måste vi ge dem. Det skrämmande undgår ingen, det gäller att vara rustad att möta det - utan att gripas av panik.82
Kurtböckerna tar hjälp av grepp från övriga barnlitteraturhistorien, (sammanfatta), han använder ”vuxna teman” som man inte vanligtvis tar upp i barnböcker.(sammanfatta). Är Loe en modern barnboksförfattare som använder dessa grepp? De är så nyutkomna att det är svårt att analysera och gissa, men det är förhoppningsvis ett avstamp i en ny sorts medvetenhetslitteratur som är ritkad till ganska små barn men även kan, genom satir och andra grepp, fånga den vuxna läsarens intresse. Jag har hört att Erlend Loe har gjort uppläsningar av Kurtböckerna bland Universitetsstudenter så kanske det här är en allåldersbok, även om förlaget valt att lansera den som barnbok.
Litteraturförteckning
Tidningsartiklar
Erlend Loe byggde inte Norge, Jenny Aschenbrenner/TT Spektra, Helsingborgs dagblad, 2003-09-16
Referenslitteratur
Barn och unga i medieåldern – fakta i ord och siffror, Cecilia von Feilitzen, Leni Filipson, Ingegerd Rydin, Ingela Schyller, Rabén & Sjögren, 1989
Barnbokens form, Vivi Edström, Stegelands, 1980
Böcker ska blänka som solar, Redaktör: Boel Westin, Redaktionskommité: Örjan Lindberger, Ying Toijer-Nilsson, Kristin Hallberg och Torbjörn Althén, Rabén & Sjögren,1988
Den norske barnelitteraturen gjennom 200 år-lesebøker, barneblad, bøker, tegneserier, Tordis Ørjasæter, Halldis Leirpoll, Jo Lie Risa, Einar Økland, J W Cappelens Forlag A S, 1981
Litteraturvetenskap – en inledning, Redaktör: Staffan Bergsten, Studentlitteratur 1998
Läckergommarnas kungarike,Ulla Bergstrand, Maria Nikolajeva, Centrum för Barnkulturforskning vid Stockholms Universitet, 1999
Läsning för barn, Redaktion: Gunila Ambjörnsson, Margareta Strömstedt, BonnierFakta, 1983
Möte med barnboken, Lena Kåreland, Natur och Kultur, 1994 och 2001
Tankar om barnlitteraturen, Lennart Hellsing, Rabén & Sjögren, 1963 och 1999
Skönlitteratur
Kurt och fisken (orginalets titel-Fisken), Erlend Loe, Orginalförlag: J. W. Cappelens Forlag A S 1994, Svenska utgåvan: Alfabeta Bokförlag AB 2002
Kurt blir elak (orginalets titel-Kurt blir grusom), Erlend Loe, Orginalförlag: J. W. Cappelens Forlag A S 1995, Svenska utgåvan: Alfabeta Bokförlag AB 2003
Mycket forskning har gjorts inom barn och ungdomslitteraturen om huruvida det finns en specifik barnlitterär estetik. En stor del av barnlitteraturen skrivs i ett slags uppfostrande syfte. I temaböcker om till exempel andra länderbeskriver man lättfattligt och förklarar kulturella skillnader. I böcker som behandlar orättvisor försöker man sätta fingret på varför och förklara. Författaren är ofta en pedagog.
Jag har valt att skriva denna uppsats om de två första i en serie böcker som är fantastiska berättelser för barn (dock satt i en realistisk nu-tid) men ändå behandlar vuxna ämnen som makt, barn och viktproblem, politik, barnäktenskap, våld, djurrätt etc. och som inte förklarar varför. Författaren går alltså delvis emot både det didaktiska och det puritana adaptionstänkandet som i den svenska forskningen utvecklats ibland annat litteraturforskaren Göte Klingbergs studier.1
Det har sagts att författaren inte riktigt var säker på att det var barnböcker han skrivit när han var färdig. Han frågade sitt förlag vad de tyckte när han skickade in dem och de svarade att det var barnböcker. Detta är intressant att veta eftersom det kanske belyser författarens fria sätt att skriva. Loes svar motsvarar alltså nästan författaren Patricia Wrightsons svar på den berömda IBBY-kongressen där man diskuterade den stora frågan “Why do you write for children?”(“I just write my own stories in my own way and send them off to a publisher. He is the one experienced in marketing, and the one investing money in the story; he may not know for whom the story was written, but he is entitled to decide to whom he can sell it”2
I försäljningsinformation om böckerna står det att de är riktade främst till barn mellan 7-9 år. Böckerna är nog snarare av ”dubbel adress” typen än ”single”3 Det är mycket möjligt att ett barn som går i lågstadiet inte förstår det djup som finns i böckerna. Det är kanske är meningen att bara smygbelysa ämnena, att det läsande barnet känner någon form av igenkännelse med sådant som det snappat upp av vuxenvärlden men inte helt förstår. Barn idag lever dock inte enbart i en snäll och trygg bilderboksvärld. De är utsatta för ett massivt utbud via TV, reklam, video och tecknade serier, vilket kan medföra att deras naturliga behov av spänning stegras… Undersökningar har visat att även relativt små barn ofta ser på vuxenprogram på TV…många anser att följden kan bli en viss avtrubbning så att barnen reagerar med trötthet och likgiltighet inför våld av olika slag.4 Det vore intressant att använda böckerna i en högläsningsstudie och sedan fråga barnet som hört historien om vad de uppfattar, att använda Barbara Walls och Zohar Shavits teorier och undersöka ”dualitet”5. Men det finns det inte plats för i denna uppsats.
Syfte, metod och material
Syftet med denna uppsats är att göra en analys utav Erlend Loes första två böcker i serien om Kurt och diskutera hur han bakar in så kallade ”vuxna lite svåra teman” i en bok som främst riktar sig till barn i lågstadiet samt försöka sätta in böckerna i ett litteraturhistoriskt perspektiv.
De två böckerna heter ”Kurt och fisken” samt ”Kurt blir elak”. Det finns två böcker till i serien men de har ännu inte hunnit bli översatta till svenska och jag har valt att inte ta med dem på grund av uppsatsens omfång.
Jag kommer inte göra någon analys som går in på att det är en just norsk författare och ifall det finns en skillnad i norsk och svensk barnlitteratur.(Efter att ha läst ”Den norske barnelitteraturen gjennom 200 år” av Ørjasæter, Leirpoll, Risa, Økland anser jag att tendenserna och genrerna igenstämmer tillräckligt för att kunna använda mig av svensk referenslitttartur) Jag kommer inte heller gå in på illustrationerna eller jämföra Kurtböckerna med Loes övriga romaner som riktar sig till en vuxen läsare mer som än som en kort introduktion av Loe.
De tre böcker som jag huvudsakligen lyft mina analysmetoder från är Lennart Hellsings ”Tankar om barnlitteraturen”, ”Möte med Barnboken” av Lena Kåreland samt ”Läsning för barn”, Redaktion: Gunilla Ambjörnsson och Margareta Strömstedt.
Något om Erlend Loe själv och hans författarskap
Norrmannen Erlend Loe debuterade 1993 med romanen ”Tatt av kvinnen”. I svensk översättning har följande titlar kommit ut: ”Blåst”(svensk titel på Tatt av kvinnen), ”Naiv. Super”, ”Maria & José”,”Fakta om Finland” och ”Expedition L”
Av hans barnböcker har de två första i serien om Kurt blivit översatta till svenska: ”Kurt och fisken” samt ”Kurt blir elak”. På norska har det även kommit ut två till vars norska titlar lyder ”Kurt Quo Vadis” och "Kurt koker hodet", samt barnboken ”Den store røde hunden”.
Utmärkelser han fått är t ex. Cappelenpriset 1997, norska bokhandlarnas pris för romanen ”L” och kritikerpriset för ”Kurt Quo Vadis” som bästa barn och ungdomsbok 1998, samt norska kulturdepartementets barnbokspris.
Innan Loe debuterade som författare har han studerat litteratur och filmvetenskap, frilansat som journalist och inom reklambranchen, jobbat inom psykvården och som lärarvikarie. Han har även skrivit manus till balett, översatt Hal Sirowits dikter, gjort kortfilm, skrivit filmmanus till den i Norge framgångsrika filmen ”Detektor” mm. Nu jobbar han även som filmkonsulent.
Loe blev erkänd som en stor och viktig författare, både i Norge och Sverige, genom sina romaner ”Naiv. Super.” och ”Blåst”. Det genomgripande temat i böckerna är om sin generations problem med att bli vuxna. (Loe är född 1969) I en intervju har han förklarat att ”Min generation har tagit över ett projekt som redan fungerar och det är många som känner att de inte har någon uppgift…Eftersom livet inte har tvingat oss att bli så fördömt praktiska och dugliga som min morfar och hans generation så har vi klarat oss med att bara ha en massa teorier. Det ställer stora krav på oss att ta egna initiativ. Jag har haft svårt att veta vad jag ska använda min energi till. Förr kunde människor känna att de var med i ett sammanhang som var större än de själva. Det paradoxala är att all välfärd och trygghet skapar slöa och vilsna människor.”6
Loe skriver om allmänna problem som vi i dagen samhälle kan känna igen oss i, både i vuxen –och barnböckerna. Loes mål är att få folk att le samtidigt som de tar historien på allvar. På sin hemsida svarar Loe på frågan om vad som är skillnaden med att skriva för barn och för vuxna att: ”…det viktigaste är nog att jag vill att barnböcker skall sluta i en slags optimism, det skall gå någorlunda bra.”7 Loes Kurtböcker slutar med en konkluderande visdom, lite som i en traditionell fabel, men ingen av huvudpersonerna är djur förklädda till människor. Till skillnad från den en-episodiska fabeln är sagan fler-episodisk. Den skiljer sig också från fabeln däri att den har ett optimistiskt slut.8 Och det positiva slutet gör också att det antagligen är mer berättigat att kalla Loes barnböcker för moderna sagor.
På frågan om han själv är vuxen svarar han: ”Jag vet inte om jag är vuxen. Jag är vuxen på det sättet att jag tar ansvar. Jag är medveten om konsekvenserna av mitt handlande, av de beslut jag tar och de saker jag gör. På ett annat sätt är jag barnslig. Livet är väl på det stora hela en blandning mellan lek och allvar.”9
Loes stil är enkel, lättsam, ganska muntlig, humoristisk och uppriktig. Men inbakat i detta har han ett budskap. De flesta barnboksförfattare är väldigt politiskt korrekta, men Loe har gett sig på en mer kanske nyare sorts författarstil. Sagans inneboende optimism ( det lyckliga slutet) är säkert också en viktig faktor i barnsammanhang. Därtill kommer de klara kontrasterna lycka-olycka, svart-vitt, ont-gott, som gör berättelsen tydlig och lätttillgänglig.10
Alla av Loes barnböcker är skrivna i samarbete med Kim Hiorthøy, som gjort illustrationerna, (även till den illustrerade vuxenboken ”Maria & José”). Hiorthøy är även han författare men kanske mest känd som konstnär och musiker. Han sägs vara den person som inspirerat Loe till huvudpersonen i ”Naiv. Super.” och även kommit med grundidéen till ”Den store røde hunden”. Han faxade helt enkelt över en bild av en hund till Loe och sa åt honom att den här hunden skall du skriva en bok om. Dessa två unga herrar jobbar således ganska tätt tillsammans.
Vardagsrealism kontra fantasi i ”Kurt och fisken”
Böckerna utspelar sig i någon sorts nutid. I första boken förstår vi bara att det är i en storstad, men i andra boken blir det uppenbart med platsreferenser att Kurt och hans familj bor i Oslo. Böckerna har förankring i verkligheten men har även fantastiska inslag. Tidsbegreppet är uppluckrat, Loe har valt att använda sig om en mer barnslig syn på tid, det heter, "efter några dagar"," några veckor" eller bara "efter lång tid". Båda böckerna startar i hemmet hos Kurt och hans familj. Huvudpersonerna presenteras och så småningom får vi följa med Kurt till hans arbetsplats där en avgörande händelse infinner sig som skapar grundhistorien till handlingen i boken.
Ramhistorien i "Kurt och fisken" utgår från det att Kurt hittar en otroligt stor fisk på kajen i hamnen där han jobbar som truckförare. Eftersom Kurts chef Gunnar inte kan hitta några uppgifter om en leverans av en jättestor fisk i sina papper och eftersom den ju inte kan ligga kvar på kajen så ger Gunnar Kurt fisken i present sedan Kurt sagt att han och hans familj tycker väldigt mycket om fisk. Kurt och hans fru Anne-Lise resonerar och inser att eftersom de nu har mat för långt tid framöver så behöver de inte jobba på ett tag och med den insikten bestämmer de sig för att segal iväg på en jordenruntresa med trucken och fisken.
Huvudpersonerna i Kurtböckerna är Kurt själv som är truckförare, Anne-Lise som är arkitekt och deras barn Helena, (som i första boken kallas magra Helena men sedan blir tjocka Helena), Lill-Kurt (som även kallas Läsk-Kurt eftersom han hela tiden dricker läsk) samt den yngste familjemedlemmen Bud ( som fått sitt namn av att Anne-Lise tittat mycket på amerikanska tvprogram och förstått att många i USA heter just Bud). En annan återkommande figur är Kurts chef Gunnar på kajen där han fraktar inkommande varor som kommit via båt, Gunnar utmärker sig genom att vara alltigenom reko samt av att han har en ljus röst, nästan som en tants.
Även om det finns barn med som figurer så är det trots allt de vuxna som har de framträdande rollerna i Kurt-böckerna. Ett inte kanske helt vanligt drag i barnlitteraturen. Det är en episk objektiv beskrivning av händelseförloppen, berättaren ger inga personliga kommentarer, de kommentarer till handlingen som kommer upp är sagda ur Kurts mun.
I Kurtböckerna får vi även redan på realistiska fakta om hur familjens vardag ser ut, vi får veta betydligt mycket mer om Kurt och Anne-Lise än om barnen och deras värld (med undantag för Bud och hans vistelse på dagiset som kommer upp i ”Kurt blir elak”).Som tidigare framhållits är barn idag mer än förr isolerade från de vuxnas arbetsmiljö. De ser sällan de vuxna i arbete och vet inte riktigt vad föräldrarna sysslar med på sina jobb. Hemma kopplar föräldrarna ofta av framför TV-n, när hushållssysslorna är avklarade. Detta påverkar bl.a barns sätt att leka. De kan inte som tidigare imitera föräldrarnas arbetsuppgifter, eftersom dessa är okända.11 Vi vet inte om Helena, Lill-Kurt och Bud vet så mycket om sina föräldrars arbetsplats men vi, läsarna får ganska bra insyn till exempel hur det är att jobba som truckförare; att det är stressigt och Kurt ofta får jobba övertid, vad det är för sorts varor som kommer med båt till Norge, hur Kurt och hans arbetskamrater har det på lunchen. Vi får det även klart och tydligt förklarat för oss att Kurt verkligen gillar att köra truck. Hur han blev truckförare berättas med Truckföraren Kurt har varit truckförare i många år. Nästan ända sedan han var liten. Först gick Kurt i skolan som alla barn gör. Det tyckte Kurt inte om och han var ofta sur. Men när Kurt inte behövde gå i skolan längre skaffade han en truck och blev truckförare. Det tycker han mycket bättre om.12
Vi får även veta en del om Anne-Lises arbete som arkitekt. Vad en arkitekt gör förklaras med att: Anne-Lise ritar stora och små hus och ser till att byggmästaren bygger dem rätt. Det är hennes jobb. När husen är klara brukar Kurt komma och titta på dem och säga att Anne-Lise är duktig på att rita hus.13 Vi får också möta Anne-Lises sorgsenhet när hon inser sina yrkesbrister när de är i New York och hon ser alla byggnader hon inte skulle kunna ha klarat av att bygga. Hennes tvekan möter vi kort när de har kommit hem igen och en man ringer till henne och frågar om hon kan rita ett hus åt honom. Hon måste först fråga om det är ett litet eller ett stort hus och hon tackar inte jag till jobbet förrän hon fått klart för sig att det är ett alldeles vanligt och ganska litet hus.
När det gäller hur Kurt och hans familj har det på vardagen så är de som en vanlig familj på 90-00 talet. I ”Kurt blir elak” beskrivs vardagstristessen så här: På kvällarna sitter hela familjen ofta i vardagsrummet och ser på något tråkigt teveprogram. Först tröttnar Bud. Vad tråkigt det är, säger han. Och så tar Anne-Lise med sig honom till hans säng och lägger honom. Sedan tröttnar Läsk-Kurt. Vilket idiotiskt teveprogram, säger han. Så tar han med sig sin läsk in på rummet och går och lägger sig. Den tredje som inte står ut är Tjocka Helena. Det här orkar jag inte titta på, säger hon. Så tar hon med sig en veckotidning och lägger sig och läser. Strax efter tröttnar Kurt och Anne-Lise. Det här var ju otroligt tråkigt, säger Kurt. Ja visst är det tråkigt, svarar Anne-Lise. Så stänger de av teven och borstar tänderna och går och lägger sig.14 Det här är en vardagsrealism som så många familjer kan känna igen sig i.Vi får också vara med om att familjen grälar båda böckerna, men också att de hyser kärlek till varandra, som till exempel i Brasilien när Bud sväljer en mass saltvatten. Det är saltvatten, förklarar Anne-Lise. Saltvatten är inte bra att dricka. Man kan bada i saltvatten, eller segla på det men inte dricka det. Bud börjar gråta, för han mår inte bra när Kurt och anne-Lise är arga och oroliga. De tröstar honom, och Kurt ber om ursäkt för att han kallade Bud för rumpstump. Han tar tillbaka det15 Och på stranden mitt i dansen och firandet får vi höra att: Kurt och Anne-Lise dansar också, och Kurt säger att han är kär i anne-Lise fast det var så länge sedan de träffade varandra.16 Det är också intressant att de har ett familjeråd med demokratisk handuppräckning när de ska bestämma om de skall åka till Afrika eller inte,Kurt förlorar. Men det är inte alltid det funkar, efter Afrika blir Kurt sur och bestämmer trots att han förlorar i röstningen.
Kurtböckerna är typiska för 1990-talets litteratur på många sätt i och med att Loe blandar realism med fantasi. Fantasi och realism behöver inte utesluta varandra. De fantastiska berättelserna kan på många sätt spegla verkligheten och har inte så sällan ett politiskt eller socialt budskap.17 Det finns även inslag av nonsensberättelse och den genomsyras av humor och även av ironi. Handlingen startar väldigt realistisk med presentarionen av Kurt och familjen och deras ganska vanliga liv. Det fantastiska börjar när Kurt hittar fisken på kajen och tar med sig den hem. Det är orealistiskt att de flyter med trucken och fisken på havet och att de kör i en truck på Antarktis, men skildringen av hur det kan vara i en storstad som New York eller hur de badar på stranden i Brasilien är realistiskt. Fisken är fantastisk och de gör ett antal fantastiska saker men de reser inte i någon annan fantasivärld, det fantastiska händer på vårt jordklot.
Vuxna teman och sensmoraler
I barnlitteraturen var flera tabun länge fasta och orubbliga, man fick inte ta upp ämnen som: Gud, sex, döden och politiken. Liberalerna tummade först på sex och sedan på döden och Gud. Så småningom kom politiken.18
I den första boken om Kurt och hans familj snuddar vi vid en hel del mer eller mindre tabubelagda ämnen som barns relation till sin vikt och mat, (anorexi/övervikt), varför folk har vapen, barnäktenskap, misshandel av djur osv. Detta verkar valda ämnen som Loe helt medvetet har velat blanda in i denna jorden runt resa som annars skulle bli en vanlig fantasihistoria. Första boken är lite tvekande på väg mot olika politiska idéer och värderingar, men det märks senare tydligare i ”Kurt blir elak” (och kanske ytterligare i de två böcker jag inte valt att behandla i denna uppsats, där grundtemat är viljan att göra något betydande för världen och illegal immigration) att det är just detta som är Loes säregna stil.Det finns böcker skrivna för barn – alltså inte bearbetningar- som visserligen är noga med att vara underhållande men som dessutom vill ge något mer: mer av känsloupplevelse eller fantasiupplevelse, mer av orientering i tillvaron, mer av moralisk lärdom.19 Jag nämner redan i inledningen att Loe inte var säker på om det egentligen var en barnbok han hade skrivit, men han använder ändå olika grepp som kan ses som hämtade ur barn- och ungdomslitteraturen historiska utveckling.
Under 1970-talet dominerade realismen starkt inom barnlitteraturen, det var socialrealismens decennium, då den politiska barnboken slog igenom och lät tala mycket om sig i kritik och debatt.1980-talets mer individualistiska inriktning i kombination med intresset för myt och saga banade väg för den fantastiska berättelsen. Men den realistiska litteraturen levde vidare även om den tog sig nya former och uttryck. Den fick en mer framträdande psykologiserande inriktning med tonvikt på existentiella frågor och skilde sig från tidigare böcker av detta slag genom att även ha en slagsida åt det mystiska.20
Vad som är intressant med Kurtböckerna är ju att det trots allt är de vuxna som är huvud-figurerna, i motsats till den största delen av barnlitteraturen där huvudpersonen oftast är ett barn. Infallsvinkeln bör om möjligt vara från barnsidan, inte från vuxensidan.21 En barnbok skall handla om barn eller någon figur som barn kan identifiera sig med, vara lättläst, inte för tjock och helst ha många bilder….22 Men Kurt är ju en speciell sorts pappa och gör saker som normala vuxna inte skulle göra. Han är mycket barnslig. Det märks till exempel när han får 50 miljoner kronor i ”Kurt blir elak” och på listan han skriver över vad han vill ha står det bl.a. en studsmatta, en jättelång bilbana och en stor maskin som kan såga i asfalt och betong. Vad han gör när han blivit rik och slutat jobba är bland annat att borra hål i alla möbler och i väggarna i deras hus. Sådär uppträder ju inte ofta en pappa i barnböckerna. Omvänd fighter-relation, Kurt rasar som barnet brukar göra och detta leder till komik, men kanske kan detäven hos vissa barn iakttas med en viss skrämsel. Vuxna brukar ju inte reagera sådär. Det är nog ganska ovanligt med en vuxen person som Kurt i barnböcker överhuvudtaget, och det är nog lite det som gjort dem så unika och omtyckta även hos vuxna. Men Kurt beter sig inte illa ostraffat, lille Bud härmar Kurt och borrar hål på saker på sitt dagis och blir hemskickad. …moderna bilderböcker visar att skillnaden mellan barnets och den vuxnes värld inte är lika tydlig som tidigare. Den vuxne har förbarnsligast medan barnet framstår som mer vuxet.23 Föräldrarollens förändring i barnboken under 1900-talet går från den auktoritäre uppfostraren via ett mer jämbördigt kamratskap till föräldern.24 Dessa påstående tilltar även i kraft i ”Kurt blir elak” där den lille 2-3årige sonen Bud tar över och leder valkampanjen när Kurt bestämt sig för att bli statsminister.
En tanke som slår mig är att det hade varit mycket mer traditionellt om familjen hade varit av en djursort med mänskliga egenskaper, något som är så vanligt i barnlitteraturen som grepp för att beskriva mänskigt beteende men att ändå hålla det borta från den reella verkligheten. Av någon anledning är det mycket lättare att stå till svarsför en muspappa som gör otyg än med en trots allt ganska realistik truckförarepappa.
I ”Kurt och fisken” får vi över huvudtaget möta ett antal vuxenfigurer som visar på vuxet beteende som säkert kan verka underligt i barnens ögon. På resan möter de till exempel en äventyrsresande, som på frågan varför han vill åka till Sydpolen svarar: Något måste man göra, säger han. Och när man väl är ute och åker skidor så är det bra att ha ett ställe att åka till. Då vet man att när man kommer dit, så har man åkt klart. Annars blir det ju bara att man åker och åker och aldrig stannar25 Men också bilmekanikern i Indien som vill gifta sig med den blott 12-åriga Helena blir säkert konstig för ett barn. När han kommer med alla sina fyra hundra vänner kommenterar Kurt lite besvärat kanske hur många det är och då svarar mekanikern att :Det är för att jag är så trevlig och populär26. När de flytt undan mekanikern och hans vänner som attackerat familjen med kasta igelkottar, sten, tallrikar, ägg och vattenbufflar efter trucken och är rädda förklarar Kurt om hur det är med människor ibland och säger:…att om någon säger att de är trevliga och populära så är det inte alls säkert att det stämmer, och de kan till och med hända att de som säger att de är trevliga och populära är mindre trevliga och populära än de som inte säger att de är det27.
Jag har redan nämnt att böckerna har lite fabelsensmoral som är inpusslad in i handlingen.
Fabeln har en synnerligen konis byggnad.Den är grundad på en enda episod eller anekdot, där förmänskligande djur får veta vilka konsekvenser en viss handling kan få. Slutet på fabeln inskärper den moraliska konklusionen i en sentens, som ställer läsaren på ett visst prov: det gäller ju att tolka ett orsakssammanhang.28
Den avslutande meningen i ”Kurt och fisken” lyder: Det är nästan otroligt vad man kan göra bara man har en tillräckligt stor fisk29. Kurt och fisken har dock flera anekdoter som ger visshet om olika saker, men det blir en rolig humoristisk slutmening för alla som någon gång läst fabler.Motsvarande sista meningen i ”Kurt blir elak” lyder: Det är nästan otroligt hur rik och elak man kan bli bara man har en diamant som är tillräckigt stor.30 Man skulle nog kunna åberopa fabeln som slutar ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”,som accompanjerande slutcitat, men Loe är vitsigare än att göra för tydliga pastischer.
-barns relation till vikt och mat
Det är intressant att Loe valt att låta oss möta Helena och hennes historia. Hon går ju från att kallas Magra Helena i första boken till att istället bli tjocka Helena. I början av boken får vi veta att När hon föddes var hon så mager att barnmorskan var tvungen att ringa hem till sin familj och berätta om det. Eftersom hon är så mager kallar de henne magra Helena. Till och med lärarna i skolan kallar henne det. Och Helena tycker det är helt okej.31 När de äter sin första måltid av fisken som Kurt fått får vi vidare se att Helena plötsligt får upp matlusten. Fisken är jättegod. Och magra Helena tar om två gånger och det har aldrig hänt förut. Hon som är så mager brukar nästan inte äta någonting.32 Senare på resan när de ätit fisk många dagar får vi veta att Hon är inte så smal längre, Helena. Hon har ätit så mycket att hon har blivit en helt vanlig flicka. Varken tjock eller smal.33 Och när de hunnit till Antarktis får vi höra att Helena börjar nästan bli tjock nu. Hon har fått en liten dubbelhaka, men hon är minst lika söt som förut och dessutom väldigt nöjd och glad.34 Och till slut får vi höra att Helena har blivit tjock av all fiskätning. De har börjat kalla henne tjocka Helena, och det tycker Helena om. Hon gillade aldrig att vara så mager. Det är bra att man kan förändras, tycker hon.35
Att prata med lågstadiebarn om vikt och kroppsfixering kan nog inte vara så lätt, men eftersom problem som anorexi(och även komplex över övervikt) går ner lägre och lägre i åldrarna kanske det kan vara lämpligt med just den här sortens figurer även i böcker för lågstadiet. När de i Frankrike möter en kock får vi även höra hur viktigt det är med motion inbakat i texten och frisk och sundhets sensmoralen är komplett:Och Jean Pierre berättar att mat är det bästa han vet, och att han äter så mycket som möjligt varje dag. Men på kvällarna tar han en lång joggingtur, förklarar han. På det viset undviker han att bli tjock, och så blir han sugen på att äta ännu mer.36 I samband med mötet med Jean Pierre, den franske kocken får vi också ytterligare uppfostrande kunskap som Kurt upplyser sina barn om, det är när Jean Pierre ger bort sin läskmaskin till Läsk-Kurt och Kurt ger i gengäld kocken en extra stor bit av fisken. När man får en present ska man alltid ge något tillbaka, säger Kurt. Det är viktigt.37
Barn behöver mat för att växa och för att må bra. Mat, måltider och ätande ät ytterst centralt i barnkulturen och det finnd förvisso idag också en välutvecklad matkultur för barn. 38
Fisk är traditionellt något som barn reagerat på att de inte gillar. Fisken står kanske i motsats till Läsk-Kurt som genom hela serien av Kurtböcker dricker liter efter liter med läsk. Vi möts av Anne-Lises missmod över detta men det instiftas inget förbud. Läsk står vanligtvis för någonting barnet gärna vill ha omåttliga mängder utav, det är lite busigt att dricka läsk. Läsk är någonting som mycket symboliserar barnets värld. Det onyttiga och goda - lite utav barnkalas. Loe verkar ha velat gestalta ett modernt förhållande till mat; inte bara av godo utan även med negativa effekter gällande barn allt störra fixering vid kroppsvikt.
-barnäktenskap / storstadsalienation och vapen / djurrättsfrågan
Det går inte att bygga en mur kring barnen och låtsas som om ingen fara fanns. Det obekanta är det som är det mest skrämmande - och för barnen är mycket obekant.39
Det mest skrämmande avsnittet för ett barn att läsa och det som de troligen känner till minst information om är nog avsnittet när bilmekanikern Kahn försöker köpa Helena för trettio vattenbufflar.När Anne-Lise förklarar för Kahn att Helena bara är ett barn och måste gå färdigt skolan och att hon dessutom själv måste få bestämma sig för vem hon vill gifta sig med så blir Kahn väldigt arg. Han reser sig upp och kastar sin tallrik i marken och ropar fula saker på indiska. Och alla hans vänner blir också arga och tokiga. Kurt och Anne-Lise samlar ihop barnen och kastar sig in i trucken och kör allt vad de kan…De kör tills det blir mörkt, och de kör hela natten och hela nästa dag, och de är rädda hela tiden. Men räddast är Helena som nästan blev bortgift med Kahn. 40 Det kanske vore lätt att tolka detta som ett litet rasistiskt uttalande och att man inte ska få detta som enda intryck av Indien. Men barnäktenskap fullbordas och finns i verkligheten och varför skall inte barnet kunna få bli medvetet om detta? De har säkert stött på bra mycket värre skildringar av den grymma verkligheten genom allsköns Disney-film med dess generaliseringar eller för all del i gamla folksagor.Det säga ofta att folksagorna skall vara så utmärkta som moralisk orientering. I och för sig är dessa sagor emellertid inte påfallande moraliska. De skildrar livet som det är, med skurkar och bovar och bedragare såväl som ädla hjältar och hjältinnor. Här ryms allt från nattsvarta bovstreck till grymmaste sadism till den skiraste poesi, men det goda segrar långtifrån alltid. Oftast är det reana råstyrkan eller påhittigheten och finurligheten som segrar.41
Beskrivningen av alienationen och om farorna i en storstad som New York är även den ett försök att baka in och belysa verkliga förhållanden fast på kanske ett ganska så förenklat synsätt. Hela dagen kör de omkring i den stora staden och tittar på husen och alla människorna. En del ler, men andra ser allvarliga ut och har pistoler i väskan. Så är det ibland i stora städer, förklarar Kurt. Folk blir så rädda för varandra att de måste ha pistoler så att de kan skjuta på någon om de blir skrämda.42
Vi möter även lite förenklade förklaringar till varför en del djur måste få leva i det fria. Efter ett par dagars bad och sol i Brasilen bestämmer familjen sig för att resa vidare till Afrika men de tar fel på vägen och hamnar i Antarktis istället. Bud får lära sig att de inte går för sig att ta med sig pingviner från deras hem hur som helst, om folk bara gick omkring och tog med sig alla pingviner de ville ha. Då hade det nog blivit tråkigt att vara pingvin.43 Ett lättsamt sätt att förklara att pingvinen inte hade mått så bra av att leva i till exempelvis Oslo. Loe kommer tillbaka till att man skall vara snäll mot djuren i det väldigt korta avsnittet av resan genom Spanien. Där får vi läsa att: De ser några män i vackra dräkter som springer efter stora tjurar. Det är nästan som någon slags sport. Den går ut på att männen ska springa omkring och sticka vassa pinnar i tjurarna och hoppa över tjurarnas rygga då och då…Nej det här var för dumt, säger Kurt. Kan de inte ha tjurarna till något bättre än att sticka pinnar i dem vill jag inte titta på.44 Onödigt dödande av djur är ständigt aktuellt. Mycket debatt sker i media om till exempel kontroversiella konstnärer som blandar in djurlik i sin konst. Något som är svårt att förklara för små barn, men som ju pågår i vår verklighet.
Reseskildringar / äventyr
I Sverige börjar man mera målmedvetet på 1950-talet intressera sig för främmande länder. Vi får, i alla fall i Sverige, framför allt en förnämlig fotografisk bilderbok till exempel av fotografer som Anna Riwkin…På 1970-talet har vi en serie bilderböcker som bland annat tog upp det politiska våldet, fattigdomen…Försöken att konkretisera dessa problem för barn har i vissa fall lett till drastiskt brutala effekter i framställningen…Böcker från det senare 70-talet tycks mer inriktade på att visa de sociokulturella förhållanderna. 45
Men i de flesta böcker inom barnlitteraturen, från vilken tidsepok den än är gjorda, får de möta andra - just barn i främmande länder, inte mest vuxna som i Kurt-böckerna. Om vi tänker på barnets orientering i tid och rum så sker den ju bildligt i en serie koncentriska ringar med hemmet som medelpunkt. Först vet barnet bara om sin säng, sedan upptäcker det sitt sovrum...och blir så småningom förtrogen med det hus eller den våning där det bor...Det upptäcker andra miljöer - om sommaren på landet till exempel, om det är ett stadsbarn...och i efterhand medveten om att det bor i ett land som heter Sverige - och utanför detta land finns andra länder, alla belägna på ett klot som heter Jorden. (förenklad framställning)46 Det är också ett faktum att de senare åren med högkonjuktur i Sverige( och även i Norge) gjort att de flest barnfamiljer har råd med utlandssemestrar, de flesta familjer åker åtminstone på en charterresa om året om jag får generalisera. Jag tror även att flera tvkanaler och kabelfenomenet gjort att barn har mer information än någonsin om andra länder. Trots detta är reseskildringen ett vanligt grepp i barnlitteraturen - fortfarande.
Jag vet inte detta som ett faktum men jag anar att Loe i början av arbetet med ”Kurt och fisken” bestämde sig för att göra en reseskildring och att det var under skrivandets gång som han började hitta på alla de bi-teman som kommer upp och senare bestämt sig för att det var de vad jag kallar ”vuxna” verklighetsbilderna som var hans gebit. Men själva resandet är ett tacksamt grepp för att belysa problem, läsaren får lära sig geografi och om andra länders kulturer samtidigt som boken huvudpersoner får det. Strukturen hem-äventyr-återkomst har i berättelsen av denna typ gärna en moralisk implikation. Resan bort får en fostrande betydelse. Huvudpersonen utvecklas eller förändras i en riktning som beror av tidens ideologi och sociala förutsättningar.47
Jag ska inte göra en djupare analys av att ”Kurt och fisken” är en jordenrunt-berättelse, det är inte min huvudsakliga uppgift, men jag tyckte ändå det var motiverat att resonera litet om fenomenet.
Frågor om pengar och makt i ”Kurt blir elak”
Den övervägande massan av barnböcker genom åren har inte varit öppet politisk. Det har snarare varit så att politik ansetts som inte bara förbjudet och olämpligt, utan också ointressant i barnböckernas värld. Barn och politik har inte hört ihop.48
Den andra boken börjar liksom den första med att placera familjen i deras vardag. Den hänvisar till den fösta boken när Kurt och Anne-Lise ligger i sängen och tänker tillbaka på när de var ute och reste. Jag hade gott kunnat tänka mig att resa lite mer, säger Kurt. Vi har inte pengar så det räcker, säger Anne-Lise49. Efter en stund funderande frågar sig Kurt varför somliga har pengar och somliga inte. Anne-Lise svarar på det att somliga kanske har tur och somliga otur och att de har vad de behöver och inte ska klaga. Men Kurt vill gärna klaga lite och tycker att eftersom de har tråkigt ibland så har de otur och om ifall att han hade mycket pengar så är han säker på att han hade haft roligt jämt. Det tycker Anne-Lise är strunt och säger att hon inte skulle vilja ha mycket pengar, bara lite i såfall. När de vaknar dagen efter frågar Kurt Anne-Lise varför i hela friden hon inte skulle vilja ha mycket pengar och då säger Anne-Lise att Om man har för mycket pengar kan det nämligen hända att man glömmer bort att vara snäll,50 och att …jag har hört talas om en man som fick mycket pengar och han blev elak51. Kurt tycker allt låter löjligt och att han då någonsin aldrig skulle bli elak.
Men Kurt blir elak. Han räddar livet på en matros och får som tack en diamant som är värd 50 miljoner kronor. Så han blir först rik – och sedan elak. Både mot sin familj och hans maktbegär driver honom till slut att försöka bli statsminister och när han misslyckas löper han amok på stan och förstör tillräckligt för att hamna i fängelse och får till slut böta alla pengarna. Och boken slutar med att han är han tillbaka där han startade, men många erfarenheter rikare.
Sitt värde har det (barnet) fått av det faktum att det en gång skulle bli vuxen och då, hoppades man, kunna komma att bli en nyttig medborgare, en god kristen och en trofast fosterlandsförsvarare. Nu skulle man kanske hellre säga att vi skall vårda detta barn och försöka göra det till en redlig skattebetalare, en ansvarsmedveten väljare och en effektiv produktionsfaktor i vårt näringsliv... barnet- en människa med ett ligitimt behov också i nuet och inte bara i framtiden. Barnboken mål är därför inte bara att ge uppfostran på lång sikt utan även upplevelser i nuet och glädje för stunden.52 Nu var det ju så att en av orsakerna till att man alls började skriva särskilda böcker för barn var just politisk. Man sökte, på Lockes och upplysarnas tid, olika vägar att påverka barnen, olika sätt att lära dem nyttiga saker. Man hade upptäckt att vägen till kunskap blir kortare om den är lustig och nöjsam.53 Och det är ganska komiskt, allt som händer efter att Kurt blivit rik. Men som i första boken kommer ett antal vuxna ämnen att blandas in i manuset. Vi får oss en släng familjerätt när Anne-Lise blir fundersam och ifrågasätter om pengarna är lika mycket hennes? På det svarar Kurt att det kan de ju inte vara eftersom hon sagt att hon inte vill ha mycket pengar och att hon inte kan ändra sig nu eftersom hon är en vuxen och inte bara kan byta åsikter hur som helst.54
Boken ger oss också en, vad jag anser, bra förenklad förklaring av vad kapitalism går ut på. Kurt köper en tidning som heter ”Dina pengar” och läser där att om man har mycket pengar, men vill ha ännu mer, så kan man köpa saker billigt och sälja dem dyrt55. Kurt tycker det låter smart men ju mer han läser ju mer kommer han underfund med att alla som är med i tidningen är direktörer och chefer av olika slag. Folk som får bestämma, fast de inte har lika mycket pengar som Kurt. Det tycker Kurt är orättvist. Kurt funderar således på vem som bestämmer egentligen och kommer fram till att Kungen kanske gör det, men att kung kan han ju inte bli för det kan bara prinsar bli. Men så kommer han på att han kan bli statsminister för de bestämmer otroligt mycket och är dessutom på teve nästan varje dag Valkampanjer sätter igång med Bud som närmaste medhjälpare. De gör en valaffisch. Kurt vill först att det skall stå Kurt är bäst, Kurt är bäst, Kurt-Kurt-Kurt, Bäst-bäst-Bäst, Heja-Heja-Heja, men Bud ringer några experter och tillslut står det En värld, En framtid, Rösta på trygghet, Rösta på Kurt.56
Så sätter kampanjen igång och Bud ringer runt och berättar om hur snäll Kurt är och hur bra han är på att köra truck, när det kommer kniviga frågor som vad Kurt tycker jordbruk och fiske så svarar Kurt först att han tycker båda är väldigt viktiga, men tillägger sedan att han tycker så mycket om fisk att han är villig att ta av sina egna pengar om fiskarna eller bönderna skulle behöva något. Fast han avslöjar sedan för Bud att det det är bara sånt man säger och att ifall någon påminner honom om det han lovat så är det bara att neka.57 Så närmar sig valet och Bud och Kurt åker runt i landet med jetplan och får en rad frågor. Kurt svarar mest att Det fixar jag…Rösta på mig så ordnar det sig.58 så blir det dagen före valet och Kurt sitter med i en tevedebatt. Men Kurt får nästan ingenting sagt, när programledaren till exempel frågar vad han tycker om valfångst säger han Valen är ju ett stort djur, och smakar gott gör den också, men den trivs väl bäst när man inte skjuter på den.59
Vi får alltså här en bild av hur media fungerar och hur en valkampanj kan gå till. Men i slutändan får Kurt bara en röst – sin egen och då slår det slint. Först börjar han borra sönder huset men sedan kör han iväg med en stor maskin som kan såga i asfalt och betong som han köpt. Han åker iväg och sågar i marken hej vilt så folk blir vettskrämda. Han sågar sönder allt så det till sist kommer en massa poliser och helikoptrar efter honom. Han sågar sig mot centrum och Anne-Lise och barnen sitter hemma och ser allt på teve. Det ringer och radion vill att Anne-Lise skall försöka ropa ut något genom dem som kan få Kurt att stanna. Hon säger Alla kan ju inte bli statsminister, Kurt. Men du är ju bäst i världen på at köra truck, och jag vill att du ska veta att jag tycker om dig, fast du är lite galen och elak. Sluta såga och kom hem.60 Men Kurt hör inte maskinen väsnas för mycket. Kurt kör vidare mot Stortinget. Han kommer fram och börjar såga sig genom väggen men så tar bensinen slut. Då stormar polisen honom och sätter honom i fängelse. Fängelset är så tråkigt att Kurt ångrar sig efter bara en kvart. Nästa dagen står det i tidningarna Förlorade valet-blev elak,61 och så har människor som känt Kurt blivit intervjuade.
Den öppet politiska barnbokens syfte är då att påverka sina läsare så att de ser klarare, förstår bättre. Dess syfte är att, på olika nivåer, förklara sammanhang och förmedla användbara kunskaper. 62 Kurt försvarar sig med att han aldrig kommer att göra om det, att han inte var sig själv, att han var rasande och inte tänkte sig för. Kurt frågar domaren om han aldrig varit sådan. Det säger domaren att det har han faktiskt men Kurt får i alla fall betala fyrtion miljoner kronor i böter för allt han förstört, annars hamnar han i fängelse. Kurt går till posten och betalar böterna så fort han kommit hem. Sedan är allt, som sagt,tillbaka där det började, en halvtråkig vardag framför teven
Det är inte så många barnböcker som tar upp sådana här stora politiska frågor, ofta tenderar den sortens litteratur att bli förenklade faktaböcker… ett problem med alla de här problemorienterade böckerna som har att göra just med verklighetsanknytningen. De blir ofta inte riktigt verkliga. Och det beror, tror jag, på att de spaltar upp problemen så noga. De sektoriserar livet, tar ett problem i taget, beskriver det, löser det.63
Det kan nog finnas en hel del barn, även små, som kan lära sig ett och annat från den här boken. De kommer inte att förstår den djupa tematiken men om de har boken hemma och läser den ett par gånger så kanske de blir nyfikna och frågar mamma eller pappa ett par frågor när till exempel Göran Persson dyker upp i teven.
Vad är rikat mer åt den vuxna läsaren och vad åt barnet
Det svåra är att på en gång vara enkel och subtil, att berätta på ett sätt som riktar sig till barnen och samtidigt har övertoner som kan avlyssnas av vuxna. Ty de vuxna läsarna finns i realiteten alltid med någonstans i bakgrunden.64
en barnbok skall handla om barn eller någon figur som barn kan identifiera sig med, vara lättläst, inte för tjock och helst ha många bilder…Gränsdragningen mellan barn- och vuxenbok är emellertid inte självklar. Den beror ytterst på förlagets marknadsföring och lansering av boken ifråga.65
Men den humorform som används en hel del i Kurtböckerna och främst i ”Kurt blir elak” är satir.
Det är inte ofta satir förekommer i barnprogram (eller böcker förf anmärkning). Förklaringen är naturlig: det är svårt att parodiera och ironisera över samhällsföreteelser för en publik som saknar erfarenheter och djupare kunskaper om sådana företeelser. Det är inte förrän barn börjar följa med i massmediernas nyhetsreportage som de kan uppskatta satir på dess högsta nivå. En drift med de politiska partiera i ett tv-program uppskattas inte alls bland barn i 8-9 årsåldern.66
När en sketch är mycket skickligt uppbyggd kan det finnas både visuell komik, verbal vitsighet och satir inbyggd. Sådana sketcher fungerar över alla åldersgränser. Små barn roas av det visuella, äldre barn kan dessutom uppskatta den verbala vitsigheten och vuxna kan även uppskatta satiren.67
Dagens barnbok är i mycket en spegel av de sociala förändringar som skett i samhället, där bristen på sensibilitet och meningsfulla sammanhang samt en tilltagande känsla av overklighet och alienation är karaktäristiska kännetecken…Vad gäller själva berättandet finns en tendens att sudda ut gränserna mellan högt och lågt i kulturen. Genrer blandas och humor, parodi och ironi är ofta använda stilmedel.68
författare med erfarenhet av både barndom och vuxenliv och med barn som mottagare69
Den moderna bilderboken är många gånger dubbelbottnad och har en stor koplexitet både i tal och bild, vilket gör att den ofta inte bara riktar sig till förskolebarn utan går betydligt högre upp i åldrarna, man talar om bilderbokens ”dubbla” tilltal.
Bilderboken har blivit en allåldersbok, där de flesta genrer och vitt skilda ämnen och motiv beblandas. Vardagsrealism varvas med absurditeter och den moderna bilderboken är heller inte främmande för att ta upp livsåskådningsfrågor till diskussion.70
Men trots de allvarligare teman som kommer upp i Kurtböckerna är de också väldigt roliga.
Hos Freud kan humorn ses som en psykologisk skyddsmekanism. Man reducerar allvaret i en situation genom att skämta om den för att undvika negativa känslor(Freud 1905)71
Under de första levnadsåren kan barn bara uppfatta humor genom syn – och ljudintryck som inte stämmer överens med vad de förväntar sig. De kan skratta åt roliga grimaser och läten. De kan däremot inte uppfatta mer abstrakt och verbal humor, typ vitsar och gåtor. Kring 7-årsåldern börjar andra humorformer att uppskattas. Det logiska tänkandet formas. Skämt som bryter mot logikens lagar uppskattas allt mer 72
Tidigare erfarenheter spelar också in. Vi måste ha ett visst mått av kunskaper och erfarenheter för att upptäcka avvikelser från det normala. Vi måste veta hur det egentligen skulle vara för att upptäcka det komiska. Situationen måste också vara överdriven eller absurd så att vi snabbt upptäcker förvrängningen.73
Kurt är lite som en clownfigur trots att han är pappa.
Däremot kan barn ibland ha svårt för viss typ av sjuk humor, t ex där det finns psykologiska undertoner.De känner medkänsla och då utebliver humorupplevelsen. Däremot roas de av insal som kan betraktas som ren pajkastningshumor, t ex när man kastar tårta på ev tv eller mosar in ansiktet med banan…74
Barnen vet mer än huvudpersonen är ett klassiskt trick.75
Antagligen är det därför som de verkligt kloka författarna av barnböcker skriver på ett sätt som har något att säga till både barn och vuxna. De strävar efter att på en gång vinna barnens gillande och föräldrarnas, lärarnas, bibliotekariernas godkännande. Jag tror att de gör rätt i detta också av det skälet att de därigenom motverkar den klyfta som kan finnas mellan barnens och de vuxnas världar.76
Det kan inte finnas en riktigt bra barnbok, som inte är bra också för vuxna. (John Landquist)77
Sven Wernström: “En barnbok kan handla om samma saker som en vuxenbok. Det som är viktigt för vuxna är också viktigt för barn. Skillnaden bör inte ligga i ämnesvalet utan i sättet att berätta”( Skrivandets hantverk, 1979, s 90)78
Men som Lennart Hellsing anmärkte: ”som generell regel är yttrandet lika berättigat som att säga att kriteriet på en god barnkappa är att den passar vuxna lika bra- barnen kan ju växa i den79
Slutdiskussion
Varje bra författare har en målsättning...ibland kanske han inte kan säga vart han vill komma, men målet finns där, medveten eller omedveten.80
Det finns en vuxenlitteratur som är ren underhållningslitteratur…Det finns också en vuxenlitteratur som inte är ren underhållning, fast den i mycket iakttar samma konventioner. Den lyckas nämligen säga mer om människans förhållande till liv och död, till medmänniskor och samhälle…Jag antar nu att det förhåller sig i princip samma sätt inom den littertur som skrivs direkt för barn. 81 Ju mer sagor vi ger barnen - desto mer saklig upplysning måste vi ge dem. Det skrämmande undgår ingen, det gäller att vara rustad att möta det - utan att gripas av panik.82
Kurtböckerna tar hjälp av grepp från övriga barnlitteraturhistorien, (sammanfatta), han använder ”vuxna teman” som man inte vanligtvis tar upp i barnböcker.(sammanfatta). Är Loe en modern barnboksförfattare som använder dessa grepp? De är så nyutkomna att det är svårt att analysera och gissa, men det är förhoppningsvis ett avstamp i en ny sorts medvetenhetslitteratur som är ritkad till ganska små barn men även kan, genom satir och andra grepp, fånga den vuxna läsarens intresse. Jag har hört att Erlend Loe har gjort uppläsningar av Kurtböckerna bland Universitetsstudenter så kanske det här är en allåldersbok, även om förlaget valt att lansera den som barnbok.
Litteraturförteckning
Tidningsartiklar
Erlend Loe byggde inte Norge, Jenny Aschenbrenner/TT Spektra, Helsingborgs dagblad, 2003-09-16
Referenslitteratur
Barn och unga i medieåldern – fakta i ord och siffror, Cecilia von Feilitzen, Leni Filipson, Ingegerd Rydin, Ingela Schyller, Rabén & Sjögren, 1989
Barnbokens form, Vivi Edström, Stegelands, 1980
Böcker ska blänka som solar, Redaktör: Boel Westin, Redaktionskommité: Örjan Lindberger, Ying Toijer-Nilsson, Kristin Hallberg och Torbjörn Althén, Rabén & Sjögren,1988
Den norske barnelitteraturen gjennom 200 år-lesebøker, barneblad, bøker, tegneserier, Tordis Ørjasæter, Halldis Leirpoll, Jo Lie Risa, Einar Økland, J W Cappelens Forlag A S, 1981
Litteraturvetenskap – en inledning, Redaktör: Staffan Bergsten, Studentlitteratur 1998
Läckergommarnas kungarike,Ulla Bergstrand, Maria Nikolajeva, Centrum för Barnkulturforskning vid Stockholms Universitet, 1999
Läsning för barn, Redaktion: Gunila Ambjörnsson, Margareta Strömstedt, BonnierFakta, 1983
Möte med barnboken, Lena Kåreland, Natur och Kultur, 1994 och 2001
Tankar om barnlitteraturen, Lennart Hellsing, Rabén & Sjögren, 1963 och 1999
Skönlitteratur
Kurt och fisken (orginalets titel-Fisken), Erlend Loe, Orginalförlag: J. W. Cappelens Forlag A S 1994, Svenska utgåvan: Alfabeta Bokförlag AB 2002
Kurt blir elak (orginalets titel-Kurt blir grusom), Erlend Loe, Orginalförlag: J. W. Cappelens Forlag A S 1995, Svenska utgåvan: Alfabeta Bokförlag AB 2003
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)